Läxa?!
Då var första dagen med lektioner avklarad. Det är sista gången. Sista gånger en dag med lektioner för första gången händer. Sista gången man får gå och hämta nya böcker i bibblan hon Claudine. Undra hur man kommer känna om ett år. Nostalgitripp då kanske?
Fick i alla fall min första läxa idag. Matte, gjorde den på lektionen så nu har jag ingen. Det känns lite tomt. Egentligen ska man vara glad, med tanke på hur det kommer bli. En himla massa. Men Rom i vår sen kommer bli underbart.
Idag ska jag boka biljetter till Köpenhamn när mamma kommer en från jobbet vid nio (?). Idag köpte jag också hem min jacka och väska. Väskan finns på kort under, för er som missat. Märket är italienskt och heter Sembonia . Ni får kolla in på deras hemsida om ni känner för det. Jag tror dock inte att någon annan än butiken jag köpte min väska i, säljer det märket. Men jag kan ha fel. Det var den enda hon tagit in i alla fall. Så jag får vara unik med den.
Anneli sa något roligt idag. När jag gick mellan deras klassrum och mitt. Så stod det en massa tvåor där och alla var jätte långa. Sedan kommer jag och är minst ett huvud kortare, detta betyder att mina pumps åker på imorgon! Eller tja, jag vet inte. Men det såg tydligen väldigt konstigt ut. Men jag trivs med min längd. 
Nu ska jag läsa. (Vill du ha en uppdaterad version Annika, då får du säga till) Effektivt kommunikationsmedel det här 
Kram!
Första dagen
Ja, då var det tillbaka till skolbänken. Eller tja, inte än kanske. Imorgon är första dagen. Hur är det med alla nya ettor som jag tror kollat här? (Sökord: ska börja Franska Skolan.) Var det läskigt? Visst var Qvarnström jobbig? Sorry, men man hör inte ens vad han säger. Han mumlar mest in i micken. Men men, det hör till charmen.
Det är lika underhållande varje år när vår rektor ska prata. Hon maler och maler och egentligen så lyssnar bara ettorna. För som etta tror man på att det är ett kunskapens centrum du har börjat i. Jag kommer ihåg den dagen för två år sedan. Vi satt där framme i kyrkan, lyssnade när Eva Näslund säger att Franska Skolan är en institution för kunskap. Vi satt alla där och tänkte: ”Jag har valt så rätt”. Hur fel kunde man ha.
I tvåan när man satt på samma ställe och hörde orden igen, då hoppades man att det fortfarande var sant. Någonting dramatiskt kanske skulle hända? Men ack, nej. Det var inte så. Nu när vi hört det för en tredje och sista (snälla!) gång, tja. Vi lyssnar inte alls. Vi pratar mellan oss istället. Jag menar, vi har ett år kvar. Vi klarar det. Vi är skolans flaggskepp, Sp3. Vi har alltid varit det och kommer alltid vara det .
Schemat är ett annat samtalsämne. Jag vet ärligt talat inte hur många håltimmar jag har nu på hösten, vårterminen ska vi inte ens nämna eftersom jag inte har matte nästa år. Då blir det mer tid till projektet med andra ord. Mitt projektarbete kommer bli bra. Jag är säker på det! Det ska bli bra. Någon som känner för att dela med sig om sitt ämne, Annika kansk
e?
Var nere i Sumpan idag och hittade en supersöt väska på valli. En liten skobutik som mamma och jag älskar. Den ska jag köpa imorgon, hon ska hålla den till mig. Sedan blev det en mapp till mitt projektarbete, dock inte så ”rolig” som jag ville att den skulle vara. Sist, men absolut inte minst. Jag hittade en ny skepparkavaj. Den ska jag också köpa imorgon. Så går det när man inte har med sig plånboken när man ska ner och möta mamma. Man hittar allt. Men nu ska jag plocka ihop lite skolböcker att ta med mig imorgon.
Kram!
Franska Skolan
Vad ska man egentligen säga om Franska Skolan. Tja, du kan ju gå in på hemsidan och läsa hur personalen sammanfattat skolan. Jag måste ändå säga att det är en bra sammanfattning. Hur internationellt skolan är, kan dock vara lite att skrida i orden. Om internationell räknas med föreläsare från olika länder och den lite franska atmosfären som kommer från lärare som går och pratar franska med varandra, då kan jag hålla med. Annars är väl det ganska enformigt. Man ska inte säga att det finns ett rätt sätt att värdera saker, men ibland undrar man lite. Det som dock är skönt, det är att gymnasiet är mer fritänkande än grundskoledelen. Jag får i alla fall den uppfattningen när jag traskar runt i korridorerna och upp och ned för alla trappor och hör hur alla pratar.
Men jag är nöjd med min skola. Även om tankarna i min klass är väldigt borgerliga så har alla ändå rätt att säga vad de tycker och tänker, man måste bara vara beredd på att stå för det man säger. Gör du inte det, tja. Skyll dig själv om du blir överkörd. Detta kan dock endast gälla min klass, med tanke på hur diskussionsfriska vi är. Vilken annan klass kan gå från att diskutera vapenpolitiken i USA och sedan avsluta med de hemlösas situation i Stockholm. Jag trivs som fisken i vattnet.
Studietempo är något som man får räkna med på Franska, och det är ett högt sådant i vissa avseenden. Självklart kan man släpa sig igenom det med halvfärdiga essäer och liknande, förutsatt att du inte har Birgitta Strömberg i svenska. Du kan komma undan med att inte ha gjort läxan och istället be någon pluggis (mig) om hjälp fem minuter innan lektionen börjar, förutsagt. Jag brukar till och med vara snäll och hjälpa(, något jag bör sluta upp med omedelbart). Medan vi andra lite mer ärliga människor sitter och våndas kvällen innan för att hinna med alla läxor i tid. Men jag klagar inte, jag valde skolan och jag visste vad jag gav mig in på.
Det som är väldigt bra med Franska är att, även om vi är grupperade så finns det plats för alla. Jag vet inte om en enda person som inte har någon att vara med. Att säga att vi inte var grupperade skulle vara en stor lögn, för alla vet att man grupperar sig. Det är ett fenomen som aldrig kommer att försvinna. Det behöver inte betyda att man inte kan prata med alla, för det kan man. Jag tycker att det är så hemskt när man har restriktioner för vilka man kan prata med beroende på i vilken klick man hör hemma. Helt absurt och det är jag ytterst glad för att det inte finns här. I alla fall vad jag känner till.
Den saken jag gillar mest är dock att vi kan välja hur många kurser vi vill så länge vi klarar av dem och schemat går ihop. Det är underbart. Att Björn Kullgard också är en rektor som man alltid kan prata med är ett stort plus. han kommer och pratar med skolans flaggskepp (min klass: Sp2) om det hänt något nytt inom regler för skolan, han kommer och pratar med alla. Jag kan mycket väl tänka mig att vi var bland de första som fick veta något om meritpoängen. Jag tycker om att vi åker till Paris på praktik och att vi har utbyten under första året för att franskan ska komma lättare. Jag älskar det faktum att min franska har utvecklats som den har! Men mest av allt är jag glad för de kompisar jag fått sedan jag började. Jag tror faktiskt att det är människor jag kommer ha kontakt med väldigt länge. För när man är endast 64 elever i en årskurs, då kommer man varandra nära.
Nu är det bara ett år kvar, och det är läskigt. Det som är jobbigt är att vår syo inte är den bästa utan bar hänvisar till en massa hemsidor och hon kan inte ge en praktisk information. Det stör mig. Jag måste med andra ord ringa till de olika universiteten och högskolorna själv om jag vill få reda på något. Egentligen gäller det bara två eftersom jag vill stanna i Stockholm. SU och Handels. Men vi får se. Jag ska läsa 1,5 program då jag vägrar släppa franskan.
Kram!
P.S. Bli inte skrämda av det här, det är bara min åsikt och jag är ett extremfall. Det skulle nog många i klassen hålla med om. För jag lovar att på fredagar är det en massa snack om hur man ska få tag på sprit. D.S
Konstig…jag vet
Jag har både en och två gånger fått höra att jag är konstig. Människor kollar på mig och undrar om jag är riktigt klok ibland. Saker som för andra är dötråkigt kan jag ibland tycka är roligt. Jag kan säga saker som är så otroligt ointelligenta och andra gånger vara drypande sarkastisk mot någon som, enligt mig, uttrycker sig helt fel eller dumt. Men det är sådan jag är.
Eftersom jag är ganska rastlös just nu tänkte jag förklara mig själv litegrann.
Jag är, även om människor inte tror det, en ganska blyg person. Dock inte blyg i den bemärkelsen att jag är rädd för att träffa nya människor men mer för att jag inte litar på människor och det tar tid för mig att läsa känna någon. Personer som anser att de känner mig anser inte jag gör det oftast.
Jag älskar att dansa, något som många kan tro är föga troligt. Men jag verkligen ÄLSKAR det. Det finns inget bättre än att bara låta musiken fylla ens sinnen och helt gå upp i den, utan att bry sig om personen som står bredvid en eller att man kanske har något som man verkligen måste göra dagen efter. Det är en av anledningarna till varför jag är glad att jag äntligen fyllt 18, nu ska jag, Linn och kanske Emma ut och dansa, ÄNTLIGEN!
Jag är känsligare än människor tror. Min integritet är ganska stor. Jag har svårt att låta personer komma mig in på livet. Samtidigt som jag tar åt mig sjukt mycket. Jag kan se väldigt lugn ut på utsidan medan jag är i upplösningstillstånd innuti, men det är inget jag visar. Om det är en bra eller dålig egenskap är upp till någon annan att bestämma men jag känner inte till något annat och det är en del av mig.
Mina kompisar är de bästa personer jag vet. De är inte hur många som helst, men jag kan säga att de betyder sjukt mycket för mig. De vet att jag är konstig. Ena stunden är jag den duktiga flickan som får MVG i alla ämnen medan jag nästa sekund kan vara löjlig och vara mer ytlig än någon kan tänka sig. Utan ens vänner är man inte mycket till människa tror jag, eller rättare sagt det finns ett stort tomrum som väntar på att fyllas. Kärleken till ens vänner är ingenting som kärleken till ens släkt och familj kan kompensera. Den är helig och speciell.
Det viktigaste av allt är nog att acceptera sig själv som man är. Det tar lång stund, jag lärde mig efter min första språkresa. Jag har mycket att tacka för den. En av mina bästa kompisar som jag inte kan tänka mig ev dag utan idag. Ett självförtroende som är guld värt. Men viktigast av allt: ”Jag duger som jag är”.
Du duger som du är! Kom ihåg det.
Kram
Tillägnat Mathilda
Jag har tråkigt. Sjukt tråkigt. Det är en känsla som är läskig. När hade jag senast tråkigt en måndagskväll? Svaret är: väldigt länge sedan. Jag har aldrig kännt denna känsla av rastlöshet förut. Det här är typ andra måndagen som jag inte har läxor att göra på ett helt år. Jobbigt, men ändå helt underbart.
Idag kom årsboken ut. Dessa smarta kommentarer är underbara. Det som gör de ännu mer underbara är faktumet att de oftast är väldigt nördiga och är skolrelaterade och det viktigaste av allt, ingen annan än människorna i Franska förstår sig nog inte på dem. Magister Gräns tar priset, verkligen.
Jag har en liten känsla av att jag kommer vara en av de som är med i årsboksredaktionen nästa år. Det skulle nog vara roligt men jag vet inte om jag orkar dra hela lasset själv. Men jag snackar ju en himla massa skit när jag säger det så det kommer väl vara så att jag springer runt ständigt och säger åt människor att de ska skicka in diverse uppgifter till årsboken och förutsatt att jag får glasögon (kommer inte hända) skulle jag passa in i rollen utmärkt! Don’t ya think?
Hoppas det var tillräckligt underhållande, gumman.
Kram Giviis
Livet tar svängningar jag inte är beredd på
Jag hade tänkt skriva lite om den skolombildning som Alliansen förutspråkar som en liten uppföljande del till mitt förra inlägg. Men sedan hände det andra saker precis som förhindrade den tanken. I stället kommer detta inlägg nog handla om hur man går tillväga när man har en konflikt med en kompis som man trodde stod en nära.
Det är väldigt konstigt hur man tror att en person känner en. Vi går runt i våran egen lilla bubbla och tror att allt vi säger och gör förstås av alla vi har omkring oss. Så är dock inte fallet. Men förväntar vi oss inte det av vänner, med dem ska vi väl inte behöva förklara oss, ska i de bara förstå vad det är vi menar när vi säger något? Det är i alla fall vad jag levt efter och det har alltid fungerat. Men idag blev jag bevisad motsatsen.
Är det något som är konslomässigt påfrestande så är det att bråka eller diskutera med en kompis om något man inte tycker samma om. Personligen orkar jag inte just nu. Jag mår bättre än vad jag gjort på länge och jag vill inte tänka på att det gått mer än tre månader sedan vi senast såg varandra och att den lunchen slutade i katastrof. Jag, irriterad för att jag inte fick svar och du för att du förstod det jag sa på ett sätt som var jättefel när jag får reda på det i efterhand. Men det var fortfarande jag som hela tiden hörde av mig och fick nej efter nej när jag fråga om vi skulle äta lunch. Men det är när man får ett nej för mycket som man inte orkar längre. Det är det lilla trebokstaviga ordet som får mig att sluta höra av mig för att det känns fruktlöst.
Jag är en vandrande skuldpelare känns det som ibland. Det måste vara otroligt lätt att lägga skulden på någon som utåt sett verkar så stark och alltid lika stabil. Men utsidan är inte allt, de somo känner mig vet det här. När man gått igenom vad jag gick igenom (det är ingenting som jag söker sympati för endast en förklaring till den jag är) lär man sig att hålla masken även om man skriker innuti. Jag är så trött på det hela. Förstår man inte att alla människor har känslor och att man måste vara beredd att ta hälften av skulden själv. Livet är inte svart eller vitt, det är en oändlig gråskala utan like. När ska vi lära oss förstå att alla ser på saker ur olika perspektiv, vi har alla olika glasögon på oss när det gäller hur vi ser på omvärlden. Jag ser den genom de erfarenheter jag haft och du med dina, det är naturligt. Någonting som vi alla är exeptionellt duktiga på är att vitmåla oss själva: ”Jag har inte gjort något fel, det var hon/han.”
Jag kan ta mycket från vänner och familjen, jag skulle göra väldigt mycket för dem jag älskar. Men när man märker att känslan inte är lika ömsesidig börjar man undra om personen i fråga är den som man en gång lärde känna. Det är en självklarhet att människor förändras, men när två personer utvecklas åt separata håll och inte kan bygga en bro över olikheterna kanske det inte är det mest optimala att fortfarande vara lika nära vänner. Tillslut kommer känslan av saknad att försvinna, det är läskigt.
Giviis
Nationellt Prov i matematik C
Ja, som ni kanske förstår har jag idag haft nationellt prov i matte C tillsammans med resterande Stockholm. Provet var inte så svårt men näst sista uppgiften fungerade bara inte, den gick bara åt helvete. Men men, jag har så mycket att vara glad åt.
- Jag fick 18 rosor från Philip på min födelsedag, en ros för varje år. De är helt underbart vackra och nu när de slagit ut är de ännu finare. En av de bästa presenterna utan tvekan!
- Jag har fått ett pärlhalsband som jag önskat mig i tre års tid.
- Några kompisar kommer över på middag imorgon
. - Det är snart sommarlov.
- Endast ett enda prov kvar.
- Skolböckerna börjar lämnas tillbaka.
Sedan har jag börjat läsa på Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón, och den är riktigt bra. Har ni int eläst den bör ni läsa den. Jag har kommit ungefär hälften nu och jag är helt fast.
Hoppas på en solig och skön helg med lite plugg (men vem försöker jag lura?)
Kram Giviis
Baka Baka Kaka
Idag är det fredag, imorgon ska jag fira min födelsedag med släkt och vänner. Det känns lite konstigt att fylla 18 på ett sätt, samtidigt som det ska bli roligt. Jag har väntat på den dagen sedan jag var 15 omo jag inte minns rätt. För när jag var 15 då kom jag på vad jag ville ha när jag fyller 18, ett kort pärlhalsband. Med tur får jag det också, men jag vet inte om jag får det på lördag eller om jag får det på onsdag som är min egentliga födelsedag. Det återstår att se.
Hur mycket jag än älskar födelsedagar tycker jag ändå att det roligaste är att förbereda allt. Mamma och jag har t.ex. nu bakat tårtbottnar till mina tårtor imorgon och gjort degar till pajer etc. Imorgon blir det till att koka krämer och sådant till tårtorna samt fixa fyllningarna till tårtorna. Jag älskar det verkligen. Det ska nästan bli ännu roligare nästa helg när jag får göra allt själv .
Men nu ska jag nog dra mig till att bänka mig framför tv:n, kolla på tv till tio och sedan sova, måste upp tidigt imorgon och göra resten. Vårt kylskåp är helt proppat, det känns inte så bra… 
Kram Giviis
Vårkänslor
Jag älskar våren. Våren är min favorit årstid, utan tvekan. Jag älskar våren!
Alla blir mycket gladare när solen visar upp sig och värmer oss. VI kan ha på oss fina skor, tunnare jackor, söta blusar etc. Det är underbart. Det är så fint när allt börjar blomma och det blir grönt igen.
det hjälper också att jag verkligen hittat mina vänner detta år, det gör allting underbart. Jag har också lärt mig väldigt mycket om mig själv det senaste året och det gör det också bra. Jag har sjukt mycket att göra i skolan, men det löser sig och senast fick jag MVG på mitt franska grammatik prov vilket gjort mig överlycklig. Att få ett MVG på ett grammatikprov är inget som är lätt.
Idag har jag tränat Body Pump och det gjorde mig glad och trött och det kommer också att resultera en otorlig träningsvärk imorgon eftersom jag inte tränat på ett tag. Men jag bryr mig inte. Imorgon ska jag köpa jeans och kolla efter en kavaj och det gör mig glad att kunna använda sådant utan att behöva ha ytterligare en tjockare jacka över en kavaj och tecknet på att man köper kortare jeans är att man nu ska ha låga skor, loafers!
Jag ska även ha filmkväll med Anneli imorgon och det ska bli kul!
Kort och gott är jag på ett underbart humör och ingen kan få mig att inte vara det! Ni borde i stället smittas av min och Mathildas otroliga glädje!
Kramisar på er
Giviis
Home Sweet Home
Hej!
Nu är jag äntligen hemnma efter nästan tre veckor i Paris. Även om det varit helt underbart och jag har pratat sjukt mycket franska är det skönt att vara hemma och få ha en liten egen yta. Sova i sin egen säng och inte känna sig lite smått äcklad när man åker tunnelbana.
Paris är verkligen en smutsig stad för er som inte vet det, men fortfarande en av mina favoritstäder. Att promenera i Paris och gå olika promenader och inte behöva ta tunnelbanan är helt otroligt.
Jag har trivts otroligt mycket på min praktikplats och har pratat mycket franska. Samtidigt som jag hjälpt många amerikaner då jag var den som pratade bäst engelska av alla där. Men det har defiitivt varit en upplevelse värd att komma ihåg. Jag skulle, utan problem, kunna jobba där i framtiden när jag pluggar eller något liknande. De ville till och med att jag skulle komma tillbaka under julruschen .
Shoppingen i Paris blev också bra. En söt väska i skinn (såklart ), ett parbruna sandaler till sommaren, en klänning till födelsedagen och skolavslutningen, söta nattkläder som inte går att få tag på hemma , böcker på franska, ett gulligt linne, ett par jeans etc. Plus att jag är sjukt avundsjuk på mammas nya blåa pumps, de är über söta! Men men, nu måste jag försöka få plats med det i garderoben.
Hoppas att alla haft det lika bra i Paris som moi, trots brandlarmen….
Puss och kram
Giviis
