Förhoppningar
Sommaren har varit en av de bästa, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har träffat KJ. Philip har varit här. Jag har hunnit läsa en hel del. 
Jag har jobbat ganska mycket, samtidigt som jag hunnit vara ledig en hel del. Vissa perioder kändes det som om jag var lite för ledig måste jag ändå säga… 
Det enda jag kan ångra är att jag inte träffat vännerna lika mycket. Men det beror också på att det varit svårt att få det att passa ihop när alla är borta och jobbar. Det blir säkert bättre nu till hösten.
Jag hoppas att den här hösten kommer bli underbar. Jag längtar till tjocka tröjor och stövlar just nu. Måste bara hitta ett par högklackade som är fina. Jag längtar till att se allting gå från grönt till brandfärger och man kan börja sitta inne på Vetekatten utan att få dåligt samvete för att man sitter inomhus. Jag vil ha en höstkappa! Jag vill gå hand i hand med KJ runt djurgården en fin höstdag. Jag vill sitta inne på mitt rum och plugga med en stor kopp te på skrivbordet.
Det är kanske lite konstigt att längta efter att börja plugga, men jag vill verkligen. Jag vill lägga så mycket pluggtid som möjligt bakom mig så att jag känner att tiden går fort. Anledningen är att när den här terminen är klar, då har 1/3 av utbildningen avklarats. Får hålla tummarna att tiden går fort.
Tänkte börja läsa ”Svindlande höjder” idag. Se hur långt jag kommer under termingen. 
Sommarlov!
Jag har inte så mycket att säga.
Skrev sista tentamen igår för terminen.
Hade en söt tentamensvakt.
Såg ”Tartuffe” på Statsteatern med mamma.
Nu ska jag endast spendera sommaren med näsan i böcker JAG väljer/vill läsa.
Ikväll ska jag förhoppningsvis dansa tills fötterna får blåsor
Det är typ allt.
Årskrönika
Egentligen känns det lite för ambitiöst att skriva en årskrönika över detta år. Så mycket har hänt, så många milstolpar som nu är passerade och även motgångar.
Året började med att skolmössorna verkligen kom igång och balen började ta fart. En panikångest angående projektarbetet började nog också sakta byggas upp. Exakt vad kommer jag inte ihåg men jag tänker inte gå tillbaka och läsa i bloggen. Allt jag vill minnas är att trean verkligen var jobbigare än människor någonsinn sagt. Vi förundrades verkligen över i vilken värld dessa personer levde i som hela tiden insisterade på att trean var det bästa och mest slappa året under gymnasietiden.
Skivorna jag gick på var roliga, dock kunde musiken (enligt min mening) ha varit bättre men så länge jag får dansa är jag glad. Balen frambringade beteenden som inte alltid vad önskvärda och människor som inte riktigt visste vad gott uppförande betydde. Men en sak är säker, balen var min höjdpunkt. Att anordna den är fortfarande något jag ser tillbaka på och hela jag blir fylld av glädje.
Studenten var också ett kapitel för sig. Känsloladdat som det var och jag kände verkligen att jag skulle komma att sakna min köra klass. Vilket jag till en viss gräns gör även om jag trivs som fisken i vattnet med mina juridik studier på SU. När jag fick reda på att jag kommit in dansade jag runt i lägenheten ett tag och var bara sådär överlycklig.
Det värsta med hela 2010 var ändå att Bamse försvann. Min ögonsten och min älskli
ng. Att han inte fanns där när jag tog studenten är något som jag alltid kommer sakna. Varje jul satte vi på honom en tomteluva som han fotades i. Min önskan hela våren var att han skulle klara sig till min student så han kunde fotas med min studentmössa på huvudet. Tyvärr avlivades han 10 dagar innan studenten.
Studenten blev i alla fall underbar även om vissa (mindre begåvade människor!) fått för sig att jag rökte och blev full på studenten. Men jag antar att har man inget bättre för sig så hittar man på sådant. En sak är säker, jag hade enormt roligt den dagen och det är minst sagt ett minne för livet.
Hösten har bestått av plugg och nya rutiner. Det har varit underbart och kommer fortsätta att vara det ett tag framöver. Jag har planer och jag har mål och drömmar. Huruvida de kommer förverkligas återstår att se men jag hyser tilltro till mig själv och det är, i slutändan, det som betyder något.
Året som gått har givit mig bra och dåliga minnen, vänner har försvunnit och nya har tillträtt. Det är som ska vara med andra ord. Tiden fortskrider och livet går framåt, allt vi kan hoppas på är att vi utvecklas och känner att allting är bra.
Jag hoppas på ett 2011 med ännu mer skratt och härligt djupa och knäppa diskussioner och en bättre balans mellan fack- och skönlitteratur. Sist men inte minst önskar jag att mitt intresse för bakning och matlagning blir större så att jag förbättrar mina kunskaper.
Gott nytt år och en god fortsättning på det nya året!
Tillbaka och vända
Känslan av att kunna duscha i icke-klorhaltigt vatten är en känsla som jag inte kan beskriva i ord! Att det är något otroligt positivt kan ni lysta ut själva. Trots det att vi bodde på ett fyrstjärningt resort med ”inklusive allt” så har jag inte haft en sämre upplevelse av ett hotell. Personalen kunde inte ens klämma ur sig ett ”god morgon”. Snacka om irriterande. Det faktum att de så uppenbart prioriterade den turkiska klientelen störde mig om än mera. Med andra ord, om ni ska till Çesme ska ni absolut inte bo på Kerasus. Med förutsättning att ni inte tycker om att det är opersonligt och suckande peronal vill säga.
Det är då jag älskar dessa frågeformulär man får för att utvärdera sin vistelse. Speciellt mycket utrymme för synpunkter fanns det inte så jag skrev ned mina klagomål på två andra papper. Undra hur glada de blev över den läsupplevelsen, om de nu läser det över huvud taget. Men men, nu är jag hemma och några nyanser brunare i alla fall. En ny väska lagom till ”skolan” i höst följde också med hem i väskan. Passar perfekt när jag väl hittar den där lilla datorn jag vill ha.
Men nu ska jag ned och hämta mat från greken och imorgon blir det landet.
Kram
P.S. Jag har läst 10 böcker på en vecka nu. Men den elfte håller jag på med, så den är väl utläst till i kväll. Det gör 67 böcker hittills i år. D.S.
Franska Skolan
Vad ska man egentligen säga om Franska Skolan. Tja, du kan ju gå in på hemsidan och läsa hur personalen sammanfattat skolan. Jag måste ändå säga att det är en bra sammanfattning. Hur internationellt skolan är, kan dock vara lite att skrida i orden. Om internationell räknas med föreläsare från olika länder och den lite franska atmosfären som kommer från lärare som går och pratar franska med varandra, då kan jag hålla med. Annars är väl det ganska enformigt. Man ska inte säga att det finns ett rätt sätt att värdera saker, men ibland undrar man lite. Det som dock är skönt, det är att gymnasiet är mer fritänkande än grundskoledelen. Jag får i alla fall den uppfattningen när jag traskar runt i korridorerna och upp och ned för alla trappor och hör hur alla pratar.
Men jag är nöjd med min skola. Även om tankarna i min klass är väldigt borgerliga så har alla ändå rätt att säga vad de tycker och tänker, man måste bara vara beredd på att stå för det man säger. Gör du inte det, tja. Skyll dig själv om du blir överkörd. Detta kan dock endast gälla min klass, med tanke på hur diskussionsfriska vi är. Vilken annan klass kan gå från att diskutera vapenpolitiken i USA och sedan avsluta med de hemlösas situation i Stockholm. Jag trivs som fisken i vattnet.
Studietempo är något som man får räkna med på Franska, och det är ett högt sådant i vissa avseenden. Självklart kan man släpa sig igenom det med halvfärdiga essäer och liknande, förutsatt att du inte har Birgitta Strömberg i svenska. Du kan komma undan med att inte ha gjort läxan och istället be någon pluggis (mig) om hjälp fem minuter innan lektionen börjar, förutsagt. Jag brukar till och med vara snäll och hjälpa(, något jag bör sluta upp med omedelbart). Medan vi andra lite mer ärliga människor sitter och våndas kvällen innan för att hinna med alla läxor i tid. Men jag klagar inte, jag valde skolan och jag visste vad jag gav mig in på.
Det som är väldigt bra med Franska är att, även om vi är grupperade så finns det plats för alla. Jag vet inte om en enda person som inte har någon att vara med. Att säga att vi inte var grupperade skulle vara en stor lögn, för alla vet att man grupperar sig. Det är ett fenomen som aldrig kommer att försvinna. Det behöver inte betyda att man inte kan prata med alla, för det kan man. Jag tycker att det är så hemskt när man har restriktioner för vilka man kan prata med beroende på i vilken klick man hör hemma. Helt absurt och det är jag ytterst glad för att det inte finns här. I alla fall vad jag känner till.
Den saken jag gillar mest är dock att vi kan välja hur många kurser vi vill så länge vi klarar av dem och schemat går ihop. Det är underbart. Att Björn Kullgard också är en rektor som man alltid kan prata med är ett stort plus. han kommer och pratar med skolans flaggskepp (min klass: Sp2) om det hänt något nytt inom regler för skolan, han kommer och pratar med alla. Jag kan mycket väl tänka mig att vi var bland de första som fick veta något om meritpoängen. Jag tycker om att vi åker till Paris på praktik och att vi har utbyten under första året för att franskan ska komma lättare. Jag älskar det faktum att min franska har utvecklats som den har! Men mest av allt är jag glad för de kompisar jag fått sedan jag började. Jag tror faktiskt att det är människor jag kommer ha kontakt med väldigt länge. För när man är endast 64 elever i en årskurs, då kommer man varandra nära.
Nu är det bara ett år kvar, och det är läskigt. Det som är jobbigt är att vår syo inte är den bästa utan bar hänvisar till en massa hemsidor och hon kan inte ge en praktisk information. Det stör mig. Jag måste med andra ord ringa till de olika universiteten och högskolorna själv om jag vill få reda på något. Egentligen gäller det bara två eftersom jag vill stanna i Stockholm. SU och Handels. Men vi får se. Jag ska läsa 1,5 program då jag vägrar släppa franskan.
Kram!
P.S. Bli inte skrämda av det här, det är bara min åsikt och jag är ett extremfall. Det skulle nog många i klassen hålla med om. För jag lovar att på fredagar är det en massa snack om hur man ska få tag på sprit. D.S
Something’s gotta give
Jag kommer aldrig över känslan jag får när jag väl bestämt mig för att städa, riktigt storstäda mitt rum. Det är helt otroligt. Var enda gång tänker jag, ”hur mycket saker har jag egentligen?!” Men ärligt talat nu. Vem tycker om att slänga saker? Man tänker liksom att man kommer få använgning för det någong gång. Tema-middag eller gud vet vad. Slänga saker fungerar bara inte.
Pratar vi sedan väskor eller skor, tja då knatar vi upp till nästa nivå. Jag och slänga skor. Alla som känner vet att det är ett faktum som händer ytterst sällan. Jag slänger kanske ett par skor per två år. Jag kanske inte kan ha dem eller så, men jag kan verkligen inte slänga dem! det fungerar inte.
Nu har jag i alla fall rensat ut en himla massa väskor som jag inte längre vill ha. Dock har jag sparat några av sentimentala skäl . Just nu ligger de i entrén och valfri person som kan portkoden kan komma och rota bland sakerna och ta det som faller en i smaken.
Imorgon fick mamma för sig att vi skulle rensa ut en garderob. Jag vill inte! Slänga kläder? Nej! det fungerar inte. Det finns en massa saker som jag skulle kunna slänga men som liksom ändå stananr kvar. Man säger ju att man ska slänga en sak om man köper något nytt. Den filosofin eller ideologin har aldrig, aldrig, fungerat för mig. Det kommer snarare bli: ”Men nu har jag ju en massa plats i garberoben, varför inte köpa något nytt och fylla den igen?” Det är lite farligt.
Aja, en liten update hur det går med min rensning kommer imorgon, kanske, eventuellt.
Kram
Bokmal
Idag är den en månad sedan vi fick sommarlov. Om jag ska vara helt ärlig så känns det verkligen inte som det. En månad av ett lov på två och en halv månad. Tiden springer verkligen ifrån en måste jag säga.
Mitt mål var och är fortfarande att läsa mina böcker som jag velat läsa hela detta år. Jag har kommit en bit på vägen men eftersom jag lagt till en hel del böcker under resans gång så har jag fortfarande 26 böcker kvar. Å andra sidan har jag läst 33 sedan första januari och det är inte så dåligt .
Vad har då hänt den gångna månaden. Inte så jättemycket egentligen. Jag fick ett sommarjobb som jag ville ha och som jag kan behålla i höst vilket är väldigt bra. Att dryga ut studiebridraget är alltid bra med tanke på att pengarna rinner genom fingrarna på mig när jag väl börjar shoppa. Just nu har jag siktet inställt på en massa böcker, en filofax och en guess-väska jag hittade i en liten söt butik på fältöversten. En liten shoppingtrip med Emma när hon är hemkommen från Nice och jag från Cala d’Or.
På fredag åker mamma och jag till Mallorca. Oturligtvis bara en vecka men det ska bli skönt ändå. Sedan kommer vi åka upp till landet till morfars födelsedag det ska bli underbart med lite slöande på landet. Vilket med andra ord betyder att jag kommer att läsa ut en himla massa böcker när jag är där. Samtidigt som vi kommer gå på Erikshjälpen och det betyder att jag kan köpa fler igen . I like. Det var ju stängt när vi var där till midsommar så.
Nu ska jag fortsätta läsa lite på Deception Point, Dan Brown. Hans böcker fastnar man verkligen för.
Kram
Män som hatar kvinnor
Jag är väl medveten om att jag förmodligen ligger efter majoriteten av Sveriges befolkning i att ha sett ”Män som hatar kvinnor” nu, precis ikväll den 9 april. Men det kan inte hjälpas… men någonting tåls att sägas om denna film.
För att vara en svensk film och dessutom att filmatiserad utifrån en bok, så var den otroligt bra. Självklart är filmer aldrig lika bra som böcker men denna var väldigt nära. Dock har jag mina egna ansikten och kulisser som störde.
Böckerna var något som inte var utav denna värld för mig. Jag föll pladask efter första sidorna. Jag, en tjej som inte läser deckare utan håller mig till romaner, bör inte ha gillat de böckerna. Men jag sträckläste dem. Första boken läste jag ut på tre dagar, andra 1,5 och den tredje på två. Jag gjorde inget annat än att läsa. Okej, det gör jag inte just nu heller känns det som, jag prioriterar min läsning före pluggandet, något som är relativt farligt men jag får väl ta mig i skinnet imorgon och på måndag och plugga lite. Men jag kan faktiskt säga att jag skrivit klart rapporten till svenskan och det är jag stolt över.
Men nu ska jag dricka te, titta på Criminal Minds och sedan kanske jag eventuellt ska plugga. Annars blir det läsning av ”This Charming Man” Marian Keyes nya.
Ha det bra.
Giviis
Home Sweet Home
Hej!
Nu är jag äntligen hemnma efter nästan tre veckor i Paris. Även om det varit helt underbart och jag har pratat sjukt mycket franska är det skönt att vara hemma och få ha en liten egen yta. Sova i sin egen säng och inte känna sig lite smått äcklad när man åker tunnelbana.
Paris är verkligen en smutsig stad för er som inte vet det, men fortfarande en av mina favoritstäder. Att promenera i Paris och gå olika promenader och inte behöva ta tunnelbanan är helt otroligt.
Jag har trivts otroligt mycket på min praktikplats och har pratat mycket franska. Samtidigt som jag hjälpt många amerikaner då jag var den som pratade bäst engelska av alla där. Men det har defiitivt varit en upplevelse värd att komma ihåg. Jag skulle, utan problem, kunna jobba där i framtiden när jag pluggar eller något liknande. De ville till och med att jag skulle komma tillbaka under julruschen .
Shoppingen i Paris blev också bra. En söt väska i skinn (såklart ), ett parbruna sandaler till sommaren, en klänning till födelsedagen och skolavslutningen, söta nattkläder som inte går att få tag på hemma , böcker på franska, ett gulligt linne, ett par jeans etc. Plus att jag är sjukt avundsjuk på mammas nya blåa pumps, de är über söta! Men men, nu måste jag försöka få plats med det i garderoben.
Hoppas att alla haft det lika bra i Paris som moi, trots brandlarmen….
Puss och kram
Giviis
Tillbaka till verkligheten once again
Japp, skola imorgon. Det underbara välbehövda sportlovet går mot sitt slut. Det har verkligen varit ett underbart lov bortsett från en sak men det är inget jag tänker skriva om .
Jag har skrivit klart mitt arbete till naturkunskapen (eller jag måste bara redigera lite texter till presentationen men det kan jag göra imorgon), känner mig lite duktig. Inte för att det kommer bli roligt att stå och prata om energistatistik i tio minuter inför klassen, men jag får väl lov att göra det. Ingen kommer komma ihåg alla de siffror som jag rabblar eller lyssna på det jag säger. Det är hemskt att ha ett sådant ämne.
Har läst mina omdömen, väldigt glad faktiskt. Känns bra att ha fått svar på det jag skrev så . Men nu ska jag forsätta med mina franska verb och denna dumma passé simple, det är så jobbigt att behöva lära in ett nytt tempups måste jag säga. Inte för att det är svårt, mest bara för att man då måste börja från början och det tar minstfem minuter att skriva alla i ett tempus och därför så tar det sjukt lång tid, eftersom jag envisas med att skriva alla nio.
Men klockan nio ska jag läsa så får se till att göra dessa 50 min effektiva.
Kram Giviis
