Jag vill ha en semla
Jag har nu gjort klart kompendiet som ska in till Kerstin imorgon, jag har skrivit ut manusen till vår PowerPoint presentation imorgon. Längre än så har jag inte kommit när det gäller skolarbete. Jag överväger dock att göra lite franska verb, men jag känner att jag kan få slippa det. Eller vänta, jag har faktist börjat med presentationen av Gabriela Mistral till spanskan på torsdag. Aja, jag har söndagen och tre timmar på måndag på mig att göra diverse läxor. Jag hinner.
Jag är helt överförtjust i Stockholmserien av Per Anders Fogelström. Jag har verkligen fastant för den, speciellt Emelie i boken. Hon är en sådan person som alltid finns där för människor, hjälper och stöttar utan att be om någonting tillbaka. Hon är helt underbar. Hennes glädje när hon får något litet är helt enorm och hennes styrka i svåra tider är otrolig. Jag blir så rörd av vissa delar i boken som handlar om henne. Så många motgångar men hon kan fortfarande se skönheten i det som är nu.
Jag skulle inte vilja vara henne, men det får mig att tänka på alla de människor somo finns där utan att vi behöver säga något. De människorna är de som får minst uppskattning av oss men som betyder mest. Även om jag alltid försöker berätta att jag uppskattar när människor lyssnar på mig när jag klagar eller så, borde jag kanske bli bättre på det.
Tja, det är dagens goda gärning tror jag. Tala om för vänner, familj, släktingar att ni uppskattar att de finns där för dig.
Men nu ska jag göra mig en liten semla till Criminal Minds 
.
Kram Giviis
Tekninkens värld är ett mysterium för mig
Jag är ingen teknisk människa. Punkt. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Punkt. Jag har personlig support istället, jag ringer någon av mina två kill-kusiner och säger: ”Hej ______, jag har problem med datan….” Jag förstår mig inte på datorer som krånglar, mobiltelefoner som är konstiga och definitivt inte konstiga problem med internet eller router. Det är ingen idé att ens försöka få mig att förstå, jag fattar inte.
Medan andra säger: ”Jo men det är klart du kan _____..” Så säger jag nej , jag fattar inte. De kan skratta eller kolla konstigt på mig, men jag fattar inte ett dyft. Min mening är att det är det man har kompisar och kusiner till .
Det tog mig typ en månad att förstå mig på min mobil och sex månader för att verkligen kunna den. Tragiskt eller vad? Men vad ska man göra? Alla kan inte vara duktiga på teknik och fatta allt på en gång, andra som typ jag fattar aldrig. De behöver någon som alltid kan fixa datan när den är ny. Min stor-kusin sa att jag kunde fixa lappen (min eller egentligen mammas laptop har blivit döpt av mig, det är förresten bara jag som använder den) men jag vågar inte. Tänk om jag gör fel eller om allt bara går käpprätt åt helvete? No thanks, vill inte ha det på mitt samvete.
Samma sak men nya uppdateringar och saker som ska installeras. jag har nåt program som leter reda på nya uppdateringar till de program jag har. Tror ni inte att jag frågar en killkompis innan jag installerar nya Firefox till expempel. Of course. Jag vill bara kunna klicka ”okej” sedan är det klart. Ännu bättre när jag inte måste godkänna. Det känns som om det blir värre för varje år som går. Mer tekniska apparater kommer ut på marknaden och jag vill inte ha dem för att jag inte försåt rm ig på dem. Digitalkameran, mp3:n och mobilen är det enda jag känner att jag egentligen behöver. Tja, nya Mac AirBook skulle inte vara så fel heller, men jag känner att jag aldrig kommer förstå den eftersom jag fortfarande får problem med min PC ibland, hur ska jag då kunna klara av problemen på en Mac?
Nu ska jag fixa te och kanske skriva klart min EU-uppsats, kanske, får se, vet inte.
Puss och kram Giviis
