Plugga…?
Jag sitter framför datorn… Spotify är igång och jag lyssnar på någon blandning av disney, gamla svenska låtar, spanska sågner och ballader. En bra variation med andra ord. Jag gör ingenting. Jag sitter här och tänker på det jag ska/borde/vill/inte vill göra. Man skulle kunna säga att jag är paralyserad av mina egna tankar på hur produktiv jag borde vara just nu. Det gör inte saken bättre och hjälper inte det minsta.
Jag har ett prov kvar, matematik. Ett enda prov kvar imorgon och sedan har jag klarat mig till höstlovet. Sen får jag pusta ut, andas ut, skratta, gråta tårar av glädje, bita mig i läppen av ängslan inför återvändadet till skolbänken. Jag ska med andra ord inte vara den människa som alla anser sig tro jag är. Jag ska få vara jag. Jag ska träffa en av mina bästa vänner, jag ska shoppa, jag ska fråga dumam frågor om naturkunskapen, jag ska jobba och jag ska bara vara. Jag tycker att den planen är bra, riktigt bra faktiskt. Jag tror att jag kommer må bra av att komma ifrån allt detta här hemma, men det kommer också vara jobbigt att sedan åka hem igen. Men vet ni vad, det löser sig. Det gör alltid det, på något vänster.
Men innan jag får göra alla dessa saker ska jag skriva ett matematikprov, diskutera eller mest lyssna på min föreläsande lärare som alltid ska fatta sig ”kort” (läs: långt) och pinas under en naturkunskapslabb. Därefter ska jag följa med Linda när hon ska skriva kontrakt för flaket hennes klass ska ha och sen ska vi fika. Prata, vi får väl se hur lång tid det tar. Om jag inte skriver på fredag får jag väl uppdatera när jag är borta.
Kram på er!
5 dagar kvar
Ännu en vecka har förflutit med dliga uppdateringar, mycket plugg och med ett allmänt trött humör måste jag säga. Men veckan har ändå varit bra på något konstigt vänster. Jag förstärkte väl min pluggis-stämpel något ytterligare när jag fick MVG på mitt franska grammatikprov. Annars har det varit ganska tråkigt.
Men nu är det en vecka kvar innan vi får höstlov! Det är väldigt efterlägtat, även om jag ska jobba stor del av lovet. Men det kommer börja otroligt bra, eller jag kan ju endast hoppas. Tiden får helt enkelt bestämma hur det blir. En sak är dock säkert, jag har nedräkning och nu är det allvar.
Jag kan räkna ned det hela i läxor också. Projektsamtal, corpus humanum, formal letter, fransk grammatik – passivum, matteprov, latin – arkaiska persioden, räkneuppgifter i naturkunskap B. Men eftersom jag går i den skola jag går i så kommer det komma fler läxor under veckan. Men vet ni vad, jag kommer inte att bry mig så mycket, för jag har något superbra att se fram emot. Packning, det är dock en annan femma och den diskussionen och dilemmat lämnar jag till torsdag kväll och fredag morgon. 
Nu ska jag sätta igång med mitt projekt och corpus humanum, jag har förresten läst ut min första bok på spanska.
Kram!
Hinduism?
Jag har en väldigt rolig religions/filosofi lärare. Det första är att vi har religion och filosofi samtidigt. Det andra är att vi vanligtvis inte gör så mycket men när det väl kommer till läxförhör så kommer de vara som tentamen frågor. Varför? Jo det ska jag berätta för er. Magister Gräns besitter en sådan kunskap som gör att man måste ha ett högre intellekt för att förstå vad han menar. (märk sarkasmen) Mina lärare är en underlig prick som man aldrig vet var man har. Du får betyg på dina egna anteckningar och du kan få nöj + och anteckninar i kanter på arbeten som du behöver ett förstorningsglas för att tyda (om det ens fungerar). Har du en konkret fråga för du aldrig ett konkret svar, utan istället en utläggning på ett antal minuter där du själv får plocka ut det väsentliga.
Att min lärare kan sitt ämne tänker jag inte diskutera, för jag vet att han besitter kunskapen. Det är mer pedagogiken eller avsaknaden av den som är problemet. Majoriteten utav min klass förstår oftast inte vad han vill eller menar och man får tolka ganska fritt och sedan fråga om det är okej. Ett kodord som han använder sig av är att man får låta sig influseras av en kompis tankar = ni kan skriva arbetet tillsammans, även om det står enkilt arbete på uppgiften. Är det inte underbart?
Nu ska jag gå och filosofera ut vem ”the bad guy” är i dagens avsnitt av Criminal Minds.
Kram!
Livet går mig förbi utan att jag är medveten om dess framfart
Jag är så trött på att sitta varje kväll och plugga, huvudet nedböjt i böcker av olika slad, tittar upp bryskt, tittar på klockan – två timmar har passerat sedan du senast tittade på den. Är det någon som känner igen sig? Jag har inga skrumpler gällande pluggandet, men jag tycker att det är så jobbigt. Jag vill inte känna den stress jag nu känner av. Jag vill hinna läsa mina böcker utan att känna mig skyldig. Jag vill kunna hoppa i säng vid halv tio för att vara utvilad dagen efter. Detta är dock blott drömmar.
Jag längtar som tusan till höstlovet. Jag vill bara komma ifrån allt detta. Jag är trött på min tillvaro just nu. Det är kanske att överdriva en smula, men jag är faktiskt trött på att inte kunna stanna upp och TÄNKA. Mijöombyte är nog exakt vad jag behöver. Det är bara nio dagar kvar nu (idag är inte inräknat för då blir det tio). Jag längtar något ohyggligt mycket.
Men innan det blir verklighet väntar en massa skolarbete. Ett latinarbete som jag inte ens börjat med. Ett matteprov. Ett antal NK-läxor och plugg eftersom vi har prov efter lovet. För första gången i mitt liv tycker jag inte att Nk’n är speciellt tråkig eftersom jag faktiskt förstår allting, det är en otrolig lättnad!
Jag ger nu upp för dagen och återupptar mitt pluggande imorgon igen. Då börjar vi på en ny kula. Jag måste vara väldigt produktiv onsdag, torsdag och helgen. Jag måste jobba bort några arbeten och jag måste verkligen jobba på mitt projektarbete!
Ledsen att det blir så likartade inlägg, ska bli bättre. Lovar, i alla fall under höstlovet.
Kram
Materialistisk lycka
Jag är så trött och irriterad just nu. Jag orkar inte le eller vara allmänt positiv, något jag ändå brukar vara? Jag orkar inte höra förolämpningar från en människa som inte är berörd av något jag gör eller känner mig mer än att veta mitt namn och att jag går i Sp3. Varför måste personer som inte världens klipskaste och ambitiösa klanka ner på de som vill lära sig och faktiskt tycker att det är roligt att lära. Sist men inte minst, har man något att säga till någon kan man säga det till personen i fråga och inte sitta och prata om det till någon annan högt.
Idag när jag kom hem till Sumpan slank jag in på Åhléns och köpte sjalen som jag tittat på var enda gång jag gått förbi och hittade dessutom ett par tumvantar med små rosetter eller blommor på med fleesefoder Jag är glad . Sedan så invigde jag min jacka idag, så varmt och skönt. Ni hängs nog alla vår-/höstjackor in i garderoben och får med tålamod vänta ett antal månader innan det är dags att se ljuset igen.
Nu ska jag ta tag i mina spanskaglosor och matteläxa. På onsdag ska jag hem till Linn <3, vi har inte setts på ett tag och just nu saknar jag henne supermycket. Ska passa på att få lite hjälp med matten också 
. Jag har verkligen nedräkning tills provet är skrivet!
Kram
Tråk
Jag har nu läst ut boken vi ska läs till svenskan på onsdag. Den var tråkig. Sjukt tråkig. Jag förstår inte egentligen hur den kan vara sammankopplad med äktenskapspolitiken 1839, när den utkom för första gången. Det enda som egentligen var bra med ”Det går an” av C.J.L. Almqvist var att den var kort. Plågan blev inte så lång. Eller egentligen kan jag väl förstå kopplingen till politiken då den är liberal med tanke på tiden som den handlar om. Idag känns det självklart lite ålderdomligt med böjningar på verb när det är plural etc.
Har vårt språk blivit fattigt för att vi inte längre har kvar verbböjningar som gör att man genom dem kan se om de är i singular eller plural? När vi inte längre ni:ar varandra utan säger du på en gång. Är vi oartiga? Eller har vi bara blivit mer jämlika? Vi har nog alla delade meningar om det hela. Det gör det inte bättre när ni:andet har kommit upp på tapeten igen när unga i Stockholm har bruka det igen. Tror ni att det är aktuellt i Malmö och Göteborg eller kanske i någon lite mindre stad som Sundsvall eller så? Chansen är väldigt liten tror jag. Det är väl något enfaldigt som att visa sig bättre än andra som man vill använda det. Jag vet inte, någon som har en åsikt?
Jag har i alla fall inga läxor till imorgon så jag ska titta klart på BBC-serien när jag kommer hem med mamma. På onsdag ska vi på ”My Fair Lady” det ska bli kul. Det mindre roliga är att jag måste stanna i skolan en längre tid för att jag orkar inte åka hem mellan. Jag får väl helt enkelt plugga och läsa. Snart har jag läst ut Hamilton-serien. När jag gjort den ska jag beställa böcker till lilla mig.
Kram
Bokmal
Idag är den en månad sedan vi fick sommarlov. Om jag ska vara helt ärlig så känns det verkligen inte som det. En månad av ett lov på två och en halv månad. Tiden springer verkligen ifrån en måste jag säga.
Mitt mål var och är fortfarande att läsa mina böcker som jag velat läsa hela detta år. Jag har kommit en bit på vägen men eftersom jag lagt till en hel del böcker under resans gång så har jag fortfarande 26 böcker kvar. Å andra sidan har jag läst 33 sedan första januari och det är inte så dåligt .
Vad har då hänt den gångna månaden. Inte så jättemycket egentligen. Jag fick ett sommarjobb som jag ville ha och som jag kan behålla i höst vilket är väldigt bra. Att dryga ut studiebridraget är alltid bra med tanke på att pengarna rinner genom fingrarna på mig när jag väl börjar shoppa. Just nu har jag siktet inställt på en massa böcker, en filofax och en guess-väska jag hittade i en liten söt butik på fältöversten. En liten shoppingtrip med Emma när hon är hemkommen från Nice och jag från Cala d’Or.
På fredag åker mamma och jag till Mallorca. Oturligtvis bara en vecka men det ska bli skönt ändå. Sedan kommer vi åka upp till landet till morfars födelsedag det ska bli underbart med lite slöande på landet. Vilket med andra ord betyder att jag kommer att läsa ut en himla massa böcker när jag är där. Samtidigt som vi kommer gå på Erikshjälpen och det betyder att jag kan köpa fler igen . I like. Det var ju stängt när vi var där till midsommar så.
Nu ska jag fortsätta läsa lite på Deception Point, Dan Brown. Hans böcker fastnar man verkligen för.
Kram
Konstig…jag vet
Jag har både en och två gånger fått höra att jag är konstig. Människor kollar på mig och undrar om jag är riktigt klok ibland. Saker som för andra är dötråkigt kan jag ibland tycka är roligt. Jag kan säga saker som är så otroligt ointelligenta och andra gånger vara drypande sarkastisk mot någon som, enligt mig, uttrycker sig helt fel eller dumt. Men det är sådan jag är.
Eftersom jag är ganska rastlös just nu tänkte jag förklara mig själv litegrann.
Jag är, även om människor inte tror det, en ganska blyg person. Dock inte blyg i den bemärkelsen att jag är rädd för att träffa nya människor men mer för att jag inte litar på människor och det tar tid för mig att läsa känna någon. Personer som anser att de känner mig anser inte jag gör det oftast.
Jag älskar att dansa, något som många kan tro är föga troligt. Men jag verkligen ÄLSKAR det. Det finns inget bättre än att bara låta musiken fylla ens sinnen och helt gå upp i den, utan att bry sig om personen som står bredvid en eller att man kanske har något som man verkligen måste göra dagen efter. Det är en av anledningarna till varför jag är glad att jag äntligen fyllt 18, nu ska jag, Linn och kanske Emma ut och dansa, ÄNTLIGEN!
Jag är känsligare än människor tror. Min integritet är ganska stor. Jag har svårt att låta personer komma mig in på livet. Samtidigt som jag tar åt mig sjukt mycket. Jag kan se väldigt lugn ut på utsidan medan jag är i upplösningstillstånd innuti, men det är inget jag visar. Om det är en bra eller dålig egenskap är upp till någon annan att bestämma men jag känner inte till något annat och det är en del av mig.
Mina kompisar är de bästa personer jag vet. De är inte hur många som helst, men jag kan säga att de betyder sjukt mycket för mig. De vet att jag är konstig. Ena stunden är jag den duktiga flickan som får MVG i alla ämnen medan jag nästa sekund kan vara löjlig och vara mer ytlig än någon kan tänka sig. Utan ens vänner är man inte mycket till människa tror jag, eller rättare sagt det finns ett stort tomrum som väntar på att fyllas. Kärleken till ens vänner är ingenting som kärleken till ens släkt och familj kan kompensera. Den är helig och speciell.
Det viktigaste av allt är nog att acceptera sig själv som man är. Det tar lång stund, jag lärde mig efter min första språkresa. Jag har mycket att tacka för den. En av mina bästa kompisar som jag inte kan tänka mig ev dag utan idag. Ett självförtroende som är guld värt. Men viktigast av allt: ”Jag duger som jag är”.
Du duger som du är! Kom ihåg det.
Kram
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Igår firade vi min födelsedag som visserligen inte har inträffat än men i alla fall. Det var supertrevligt med släkten och vänner som var här .
Mamma och jag hade lagat så mycket mat eller tja, det var plock mat så vi hade väl inte lagat så mycket men i alla fall. Tårtorna var supergoda och min jordgubbschampagne lika så .
Jag fick fyra glas från den serien jag önskat mig. Två kvar så ska vi börja önska vinglas . Jag ser väldigt mycket fram emot att få spara ihop dem tills jag flyttar hemmifrån faktiskt. Jag menar när jag väl flyttar hemifrån kommer jag ha fina glas som jag älskar eftersom jag valt dem själv. De är stilrena och supersöta.
Men den bästa presenten av alla, alla var toppen men den osm var i särklass, var pärlhalsbandet jag fick av mamma. När jag var 15 sa jag till henne att när jag fyller 18, då vill jag ha ett kort pärlhalsband. Och gissa vad som just nu hänger runt min hals om inte mitt pärlhalsband . Att bli gladare än mig just nu är nog ganska svårt att slå . Jag bryr mig inte ens om att jag måste plugga naturkunskap, så glad är jag!
Men nu måste jag återgå till pluggandet.
Puss och kram Giviis
Kyrkogården i Montmartre
Den andra söndagen i Paris spenderade jag med Mathilda och Louise i Montmartre. Vi tittade på Sacré-Coeur och stördes av alla de ”konstnärer” som ville måla våra porträtt. Men en sak är säker, Montmartre är otroligt fint och man kan se nästan hela Paris med dess små skorstenar uppe på taken.
Louise och Mathilda ville gå till kyrkogården där i Montmartre för det ligger många kända döda författare där. Så vi gick dit och tittade på alla de små mina kapell som är uppbyggda. Men allt eftersmo vi gick på de tränga stigarna hittade jag och Mathilda en gravsten som verkligen rörde oss. Den ni ser på bild. Mathilda översatte allt det som står på stenen, även om det är vackert på svenska är det ännu finare på franska. Läs, gråt och förundras över hur någon kan formulera något så vackert när man är ledsen.
A mon ami, je ne t’oublierai jamais.
La mort n’est rien,
Je suis seulement parti dans la pièce d’à côté.
Je suis moi, vous êtes vous.
Ce que nous étions les uns pour les autres.
Nous le sommes toujours.
Donnez moi le nom que vous m’avez toujours donné,
Parlez moi comme vous l’avez toujours fait.
N’employez pas un ton différent,
Ne prenez pas un air solennel ou triste.
Continuez à rire de ce qui nous faisait rire ensemble.
Souriez, pensez à moi.
Que mon nom soit prononcé comme il l’a toujours été,
Sans emphase d’aucune sorte, sans trace d’ombre.
La vie signifie tout ce qu’elle a toujours signifié,
Le fil n’est pas coupé.
Pourquoi serais-je hors de votre pensée simplement
Parce que je suis hors de votre vue?
Je vous attends, je ne suis pas loin:
Juste de l’autre côté du chemin.
Vous voyez, tout est bien.
Till min vän, jag kommer aldrig att glömma dig
Döden är ingenting,
Jag har bara flyttat till rummet bredvid.
Jag är fortfarande jag, ni är fortfarande ni.
Vad vi var för varandra,
Är vi fortfarande.
Kalla mig vid samma namn som ni alltid har gjort,
Tala med mig som ni alltid har gjort.
Använd inte en annan ton,
Se inte högtidliga eller ledsna ut.
Fortsätt att skratta åt det som fick oss att skratta tillsammans.
Le, och tänk på mig.
Så att mitt namn kan fortsätta uttalas som det alltid har gjort,
Utan någon som helst patos, utan spår av skugga.
Livet betyder fortfarande allt det som det alltid har betytt,
linan är inte avklippt.
Varför skulle jag inte längre finnas i era tankar endast
därför att jag inte längre finns inom synhåll?
Jag väntar på er, jag är inte långt bort:
Bara på andra sidan vägen.
Ni ser, allting är bra.
