Tiden flyger mig förbi
Det känns som om det nästan var igår som Europarätten började. Folkrätten är helt klart min absoluta favoritkurs hittills. Vi får väl se vad jag säger vid den här tiden om 3,5 år. Då kommer jag vara helt uppe i slutklämmen av mitt examensarbete, förutsatt att något oväntat inte inträffar och jag tar studieuppehåll eller något annat…jag vet inte. Imorgon är det tentamensdax. Tredje i raden den här terminen. Sedan är det en sista kvar i rättsinformatik, sen sommarlov.
Sommaren är till största delen planerad, precis som jag vill ha det. Sista datumen ska bestämmas på måndag. Sannolikheten är stor att Philip kommer hit. 
Det skulle vara helt underbart. I höst är det två år sedan vi sågs senast, fem år sedan språkresan till Oxford. Tiden går så himla fort, och det är inte förrän man faktiskt sätter sig ned och tänker på det som man inser det. Jag blev så förvånad när jag inser hur fort tiden gått.
Det här läsåret har bara flugit förbi. Det känns inte som om det var länge sedan jag var den där glada blivande studenten med min fina studentmössa med bleu-blanc-rouge på toppen. Men det är mer än 12 månader sen. Mycket har hänt och jag har växt och hittat mig själv på ett sätt som är svårt att definiera och förklara. Huvudsaken är ändå att jag trivs med mig själv.
Men nu ska jag läsa om Chiquita-bananer. För den som är intresserad är det bara att googla på 27/76 United Brands, och välja länken från eu lex. Enjoy
Obehag i glädjeyran
Igår efter att jag ätit frukost fick jag världens städryck och började rensa ut min bokhylla. En massa gamla pocketböcker åkte ned, fyllde väl en och en halv matkasse och ställde ned dem i trappen. Någon annan kanske vill läsa dem, annars är det ju bara att slänga dem. Men slänga böcker är bland det svåraste jag vet, därför verkade detta alternativ så mycket bättre. Samtidigt som pocketböckerna åkte ned valde jag att ställa ned mina inbundna i källaren och hämtade en flyttkartong från vinden. Men när mamma och jag kommer ned till källaren ser vi först en massa gamla videofilmer staplade utanför vårt förråd och sedan att pirran som vi har där nere är borta. Någon har knipsat upp låset. Det var inte gjort med någon klumpig bultsax heller för snittet är så rakt och snyggt. Inte nog med det har de tagit en massa väskor, mina gamla barbiedockor (inte för att jag sörger så fasligt men de hade ett visst afektionsvärde…!). Inte nog med att de tagit en massa saker så hade de också stoppat in en sovmadrass, som definitivt inte var vår. Obehagskänslan av att någon gått och rotat i ens saker, ens minnen känns väldigt jobbigt.
Men i alla fall, det är väl bara att bita ihop och gå vidare. Man ska inte gråta över spilld mjölk. Det är dock skönt att jag rensat ut en bokhylla, med andra ord har jag nu någonstans att lägga min kurslitteratur som jag ska börja beställa hem under nästa vecka. Och på söndag ska jag rensa ut min garderob inför lite höstshopping med Emma sista helgen i augusti. Jag satsar med andra ord på höststädning i stället för vårstädning. Det är alltid så roligt att få plats med nya fina kläder och just nu behöver jag byta ut en hel del känns det som. Även om många skulle dementera det och hävda att jag redan har allt för många koftor. 
Men alla har sina favoritplagg, min råkar vara koftor.
All good things must come to an end
För att citera Astrid så har en era kommit till sitt slut. Tre år på Franska Skolans Gymnasium har kommit till sitt slut och jag tillhör nu inte någon skola. Jag står på mina egna två ben, om något stöttande av mor min.
Jag var nog en av de som grät mest och därför ville ha mest kramar. Av hälsningarna i mössan att döma är det inte en enda kille i min klass som skulle klarat gymnasiet utan mig, känns bra . Samtidigt inger det hopp inför framtiden att de nu lär sig att det är värt att investera i en kalender, en riktig och inte den i mobilen.
Dessa tre år har varit en liten berg- och dalbana. Ettan var inte bra, tvåan mycket bättre och trean har flugit fram. När man tittar i backspegeln känns det lite jobbigt att det nu är över, fastän det är bäst att sluta när man är på topp. Jag kan inte säga att klassen älskar alla, men jag tror ändå att vi har haft en av de bättre sammanhållningarna om man jämför med naturklasserna.
Jag kan helt ärligt säga att jag kommer sakna er alla. I höst, den 25 augusti, kommer jag tänka tillbaka på de första skoldagarna med en liten gnutta sorg i mitt hjärta. När vi alla gör olika saker runt om i världen. Trygghetsverkstaden har nu slängt ut oss från tryggheten och tvingar oss att växa upp illa kvickt. Jag hoppas att ni, liksom jag, kommer titta tillbaka med ett leende på läpparna. Och vem vet, om tio år kanske vi har en reunion (troligtvis med mig som anordnare ) och vi ser hur det är. En sak är dock given, jag tror på oss och jag är säker på att alla kan nå sina drömmars mål. Vi är otroliga och vi har klarat av Franska Skolan, bara det säger en hel del om oss som personer. En stressigare eller mer påfrestande tid får vi nog leta efter.
Jag önskar er all lycka i livet och framtiden! (Behöver ni hjälp med recepten kan ni nog min mejladress vid det här laget 
)
Kram på er alla!
Mösspåtagning
Igår var det mösspåtagning vid 14:01. Det var en ganska surrealistiskt känsla ändå, i två år har jag sjungit på mösspåtagningarna och nu var det min tur att stå på andra sidan rummet. Jag är delad inför det hela, det känns lite jobbigt att det nu kommer till sitt slut. De tre bästa skolåren jag haft, de tar slut den 11 juni. Men samtidigt vet man att allting har ett slut, det är ändå jobbigt. Men en fin mössa fick jag, även om jag inte riktigt känner mig hemma i in mössa eller i någon mössa för den delen.
Men det var väldigt fint i alla fall, och en liten tår letade sig fram. Efter att vi druckit äppelcider och ätit ett antal jordbuggar (mums! ) och Iris tagit många kort var klockan tre och det kändes som om det var dags att gå. Mötte upp Emma och några av hennes vänner från Jarlaplan och tog en fika på Saturnus. Deras lime paj var underbart god! Middag med mamma på kvällen .
Nu sitter jag på jobbet och har kommit på att någon har lagt vårt schema fel, så jag får sitta kvar en timma. Tur att jag har med mig läxor som kan hålla mig sysselsatt när det inte ringer. För en sak är klar, det är ganska dött idag vilket inte är så konstigt. Men nu ska jag återgå till kristendomen, naturkunskapen och spanskan.
Kram
Rom, skorna och väskornas paradis på jorden
Vad ska man egentligen säga? Ärligt talat kan jag inte riktigt sätta ord på resan, den var underbar. Att tänkas gå genom allt som vi gjorde och allt som hände, allt jag vet är att jag verkligen inte ville åka hem. Känslan förstärktes när vi fick soppa till lunch idag, jag skulle göra nästan vad som helst för att få vara tillbaka på södra breddgrader och få in en jäteportion pasta eller en absnormalt stor pizza, eftersom de enorma portionerna förföljde mig och därför matade de flesta på resan.
En sak är säkert, jag vill verkligen åka tillbaka. Om jag kunde språket skulle Rom nästan utklassa Paris, men jag är har inte bestämt mig än. Men jag ska tillbaka, punkt och slut. Att shoppa i Rom är i alla fall bättre än i Paris, mycket mycket bättre. Jag lyckades få med mig två väskor och några andra småsaker. Dock var det för lite tid för att hinna gå i alla de butiker som jag ville gå i.
Ska tänka efter lite och skriva en liten krönika tror jag.
Nu ska jag sova lite innan svenskan börjar om 20 min. Kram
Årskrönika
Efter att ha tittat på Rapports årskrönika blev jag lite inspirerad att skriva en själv. Men hur ska jag
sammanfatta mitt år? Att titta i min kalender känns ju bra eftersom jag brukar referera till den som mitt liv eller min bibel. Men det står inte så mycket, var väl inte lika duktig på att skriva upp saker eller så hade jag helt enkelt inget liv. Men sedan kommer Paris och en mas
sa roliga minnen från då. Paris var helt underbart! En underbar praktikplats på Richard Grand. Tiden i Paris var annars kantad av en massa crêpes
, skratt och en underbar känsla som inte går att beskriva. Det bästa var när mamma kom ned och vi spenderade ytterligare dagar där nere, min present.
Sedan var det tillbaka till skolan i några månader för att sedan fylla arton den 13 maj. Inte för att jag gjort som alla andra 91:0r och sprungit på krogen stup i kvarten för att man nu lagligen får göra det. Somliga lär hävda att jag missar något men jag känner inte att jag missat något. Det kommer inom sinom tid. Jag har aldrig varit mycket för att dricka ändå, det jag dock kan sakna är att gå ut att dansa. Men det får Linn och jag ta tag i senare. Det är bara ett halvt år kvar av gymnasiet nu.
Sommaren spenderades på landet och en vecka på mallis med mamma. Bilder därifrån får ni absolut inte. För att sedan jobba resterande delen av sommaren, fast det var bara kul. Sedan började verkligheten lite väl abrupt med skola och sista året på gymnaiset. Det är läskigt och spännande på samma gång, vad som överväger har jag inte kommit fram till än.
På höstlovet åkte jag till Danmark och träffade en av mina bästa vänner för första gången på tre år. Jag har nog inte varit så nervös tidigare men det visade sig vara helt i onödan. Det blev sedan till de bästa dagarna på året tror jag nästan. Jag ville verkligen inte åka hem, ångestsmsen till vissa bevisar faktumet.
Plugget fortsatte och det är helt sjukt hur mycket och hur många timmar jag har pluggat och gått i skolan. Att jag också hunnit med att jobba nästan varje helg och fortfarande ha min
a betyg är ganska duktigt gjort av mig om jag får skryta lite.
Jag kommer avsluta detta med att säga att jag har de underbaraste kompisarna, ni vet vilka ni är. Utan er hade det här året inte blivit till vad det blev och jag kan inte tänka mig ett liv utan er. Jag vet att jag är konstig och knäpp, att ni står ut med mig är helt ofattbart ibland. Men jag är så glad att ni alltid finns där när jag behöver prata, och jag hoppas att ni vet att jag alltid kommer finnas här för er!
Hoppas på ett underbart 2010!
Hemma med blandade känslor
Då var jag alltså hemma igen. Men jag kan inte säga att jag är speciellt glad just nu, hade hellre stannat längre. Den här helgen har varit helt underbar. Jag har inte mått så bra på länge om jag ska vara helt ärlig, och det föredrar jag att vara. Det är helt ofattbart att jag faktiskt har kunnat klara mig i tre år, men en sak är säker. Det kommer inte att gå tre år till, inte en chans.
Jag har inte skrattat så som jag gjort på länge, och jag har definitivt inte gråtit som jag gjorde på flygplatsen. Som tur var efteråt, men ändå. Det blev shoppingterapi av det hela till slut, inte för att det gjorde att tårarna i ögonen blev färre.
Det värsta med det hela är att saknaden kommer att vara mer påträffande än vad den tidigare varit. Men nu ska jag glädjas åt mitt löjliga diadem som mamma hatar och dricka lite skogsbärste som jag köpte i Helsingör. Jag ska plugga ihjäl mig och skriva bokrecensioner på två olika språk. Det där gör jag imorgon. Just nu tänker jag tillåta mig själv att sakna. Imorgon ska jag nog vara tillbaka.
Kram
Helsingør
Dagen børjade med ett besøk på Louisiana, ett konstmuseum av något slag. Fotoutstællningen dær var helt underbar och hemsk på samma gång. Samtidigt som jag fick bra inspiration till mitt tal som vi ska ha i Svenska B. Mycket bra. Tyværr så fick jag ju inte ta med mig boken som fanns vid utstællningen men jag får væl klara mig ændå. Någonting kommer jag på.
Imorgon bær det av hemmåt igen, jag vill verkligen inte. Jag har det alldeles før bra hær. Men jag får væl åka tillbaka snart igen antar jag. Det ær nog ett vældigt stort måste tror jag. Vi var på ett supergulligt café i Helsingør dær de hade et supergott te som nu ska hem till Sverige och en søt mugg som jag køpte till mamma, vill hon inte ha den så tar jag den .Nu ska jag ta och læsa ut min bok. Chokladtryffeltårtan uppskattas vældigt mycket hær.
Kram!
Bokmal
Idag är den en månad sedan vi fick sommarlov. Om jag ska vara helt ärlig så känns det verkligen inte som det. En månad av ett lov på två och en halv månad. Tiden springer verkligen ifrån en måste jag säga.
Mitt mål var och är fortfarande att läsa mina böcker som jag velat läsa hela detta år. Jag har kommit en bit på vägen men eftersom jag lagt till en hel del böcker under resans gång så har jag fortfarande 26 böcker kvar. Å andra sidan har jag läst 33 sedan första januari och det är inte så dåligt .
Vad har då hänt den gångna månaden. Inte så jättemycket egentligen. Jag fick ett sommarjobb som jag ville ha och som jag kan behålla i höst vilket är väldigt bra. Att dryga ut studiebridraget är alltid bra med tanke på att pengarna rinner genom fingrarna på mig när jag väl börjar shoppa. Just nu har jag siktet inställt på en massa böcker, en filofax och en guess-väska jag hittade i en liten söt butik på fältöversten. En liten shoppingtrip med Emma när hon är hemkommen från Nice och jag från Cala d’Or.
På fredag åker mamma och jag till Mallorca. Oturligtvis bara en vecka men det ska bli skönt ändå. Sedan kommer vi åka upp till landet till morfars födelsedag det ska bli underbart med lite slöande på landet. Vilket med andra ord betyder att jag kommer att läsa ut en himla massa böcker när jag är där. Samtidigt som vi kommer gå på Erikshjälpen och det betyder att jag kan köpa fler igen . I like. Det var ju stängt när vi var där till midsommar så.
Nu ska jag fortsätta läsa lite på Deception Point, Dan Brown. Hans böcker fastnar man verkligen för.
Kram
Konstig…jag vet
Jag har både en och två gånger fått höra att jag är konstig. Människor kollar på mig och undrar om jag är riktigt klok ibland. Saker som för andra är dötråkigt kan jag ibland tycka är roligt. Jag kan säga saker som är så otroligt ointelligenta och andra gånger vara drypande sarkastisk mot någon som, enligt mig, uttrycker sig helt fel eller dumt. Men det är sådan jag är.
Eftersom jag är ganska rastlös just nu tänkte jag förklara mig själv litegrann.
Jag är, även om människor inte tror det, en ganska blyg person. Dock inte blyg i den bemärkelsen att jag är rädd för att träffa nya människor men mer för att jag inte litar på människor och det tar tid för mig att läsa känna någon. Personer som anser att de känner mig anser inte jag gör det oftast.
Jag älskar att dansa, något som många kan tro är föga troligt. Men jag verkligen ÄLSKAR det. Det finns inget bättre än att bara låta musiken fylla ens sinnen och helt gå upp i den, utan att bry sig om personen som står bredvid en eller att man kanske har något som man verkligen måste göra dagen efter. Det är en av anledningarna till varför jag är glad att jag äntligen fyllt 18, nu ska jag, Linn och kanske Emma ut och dansa, ÄNTLIGEN!
Jag är känsligare än människor tror. Min integritet är ganska stor. Jag har svårt att låta personer komma mig in på livet. Samtidigt som jag tar åt mig sjukt mycket. Jag kan se väldigt lugn ut på utsidan medan jag är i upplösningstillstånd innuti, men det är inget jag visar. Om det är en bra eller dålig egenskap är upp till någon annan att bestämma men jag känner inte till något annat och det är en del av mig.
Mina kompisar är de bästa personer jag vet. De är inte hur många som helst, men jag kan säga att de betyder sjukt mycket för mig. De vet att jag är konstig. Ena stunden är jag den duktiga flickan som får MVG i alla ämnen medan jag nästa sekund kan vara löjlig och vara mer ytlig än någon kan tänka sig. Utan ens vänner är man inte mycket till människa tror jag, eller rättare sagt det finns ett stort tomrum som väntar på att fyllas. Kärleken till ens vänner är ingenting som kärleken till ens släkt och familj kan kompensera. Den är helig och speciell.
Det viktigaste av allt är nog att acceptera sig själv som man är. Det tar lång stund, jag lärde mig efter min första språkresa. Jag har mycket att tacka för den. En av mina bästa kompisar som jag inte kan tänka mig ev dag utan idag. Ett självförtroende som är guld värt. Men viktigast av allt: ”Jag duger som jag är”.
Du duger som du är! Kom ihåg det.
Kram
