Förhoppningar
Sommaren har varit en av de bästa, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har träffat KJ. Philip har varit här. Jag har hunnit läsa en hel del. 
Jag har jobbat ganska mycket, samtidigt som jag hunnit vara ledig en hel del. Vissa perioder kändes det som om jag var lite för ledig måste jag ändå säga… 
Det enda jag kan ångra är att jag inte träffat vännerna lika mycket. Men det beror också på att det varit svårt att få det att passa ihop när alla är borta och jobbar. Det blir säkert bättre nu till hösten.
Jag hoppas att den här hösten kommer bli underbar. Jag längtar till tjocka tröjor och stövlar just nu. Måste bara hitta ett par högklackade som är fina. Jag längtar till att se allting gå från grönt till brandfärger och man kan börja sitta inne på Vetekatten utan att få dåligt samvete för att man sitter inomhus. Jag vil ha en höstkappa! Jag vill gå hand i hand med KJ runt djurgården en fin höstdag. Jag vill sitta inne på mitt rum och plugga med en stor kopp te på skrivbordet.
Det är kanske lite konstigt att längta efter att börja plugga, men jag vill verkligen. Jag vill lägga så mycket pluggtid som möjligt bakom mig så att jag känner att tiden går fort. Anledningen är att när den här terminen är klar, då har 1/3 av utbildningen avklarats. Får hålla tummarna att tiden går fort.
Tänkte börja läsa ”Svindlande höjder” idag. Se hur långt jag kommer under termingen. 
När nördighet är som bäst!
Jag sitter och letar upp händelser under 1936, året då morfar föddes. Morfar fyller 75 på torsdag och det ska firas genom en kryssning till Helsingfors efter önskemål. KJ bestämde sig för att hjälpa till lite smått och det resulterade i denna information:
- Kungörelse angående översändande till domkapitel av utslag i mål vari präst blivit dömd till straff trädde tyvärr i kraft 1 januari 1937.
- Lag om skuldebrev kom 1936 men trädde även den i kraft 1 januari 1937.
Jag håller dock med honom om att det kanske är ganska smart att utelämna det, min familj kommer nog inte uppskatta det lika mycket som jag.
Hemma igen :)
Efter en vecka i solen i Rethymnon på Kreta är jag väldigt glad över att vara hemma igen. Lördag och största delen av söndagen spenderades med KJ. Det var så underbart att ses igen efter en vecka borta. Även om det var skönt att vara borta och bara sola och läsa i en vecka är det jobbigt när man inte kan ha likadan kontakt som man har annars. Men det fungerade, vilket alltid är bra.
Snart kommer dock en liknande vecka, dock inte lika jobbig eftersom båda fortfarande befinner sig inom landets gränser vilket möjliggör långa telefonsamtal och många sms.
Äntligen har litteraturlistan kommit upp också så nu ska jag ta och beställa hem alla mina böcker till i höst. Jag längtar efter att få börja gnugga ”geniknölarna” lite nu!
Men först väntar kvalitetstid, vin med Sabrine, kryssning med familjen för att fira morfar och några dagar på landet. Idag har jag tänkt slänga ihop något i bakväg också
Lösenordsskyddad: Kanske lite klargörande…
Direktlänk Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Underbara känsla
Helgen har minst sagt varit intressant, för att uttrycka sig diplomatiskt. Jag har gått en guidad tur i representationsvåningarna på Stockholms slott och förlorade när jag spelade minigolf. Så dålig förlorare är jag inte, men jag förlorade ganska rejält…. 
Aja, det var roligt under tiden i alla fall . Mindre saker har hänt som kanske inte var de roligaste, dock spelar det inte så stor roll nu och jag tänker inte lägga för mycket energi på det.
Känslan är fantastisk, speciellt med tanke på att nördigheten är helt reciprok – ett stort plus. Det är så gulligt att se någon bli så glad av att få läsa 67 § i Köplagen och bli helt upprymd av att få förklara och så vidare. Det var verkligen oslagbart. Lyckan i människans ögon går inte att beskriva. Min glädje är just nu enorm . Som jag skrivit förut, likhet ska inte underskattas. Samspelthet likaså.
Min citron- och limekaka som jag bakade igår blev helt fantastisk! Med hallon och grädde till… MUMS!
En vecka kvar, sedan bär det av till Kreta för en veckas sol och bad. Första gången det inte är min största prioritering att vilja åka utomlands… Men veckan kommer bli toppen, jag har en känsla av det.
By the way, anser jag att juridicums framförhållning har något att önska. Jag vill ha schema och litteraturlista NU!
Blä
Jag är så trött på att mitt humör pendlar.
Jag är trött på att ständigt bli besviken.
Jag är trött på att vara bra ena stunden för att sedan glömmas bort.
Jag är trött på att rättfärdiga mig själv.
Jag är trött på att försöka vara andra till lags att jag glömmer bort mig själv på vägen.
Kan ingen slå knut på sig någon gång för min skull och inte hela tiden tvärt om?
Tiden flyger mig förbi
Det känns som om det nästan var igår som Europarätten började. Folkrätten är helt klart min absoluta favoritkurs hittills. Vi får väl se vad jag säger vid den här tiden om 3,5 år. Då kommer jag vara helt uppe i slutklämmen av mitt examensarbete, förutsatt att något oväntat inte inträffar och jag tar studieuppehåll eller något annat…jag vet inte. Imorgon är det tentamensdax. Tredje i raden den här terminen. Sedan är det en sista kvar i rättsinformatik, sen sommarlov.
Sommaren är till största delen planerad, precis som jag vill ha det. Sista datumen ska bestämmas på måndag. Sannolikheten är stor att Philip kommer hit. Det skulle vara helt underbart. I höst är det två år sedan vi sågs senast, fem år sedan språkresan till Oxford. Tiden går så himla fort, och det är inte förrän man faktiskt sätter sig ned och tänker på det som man inser det. Jag blev så förvånad när jag inser hur fort tiden gått.
Det här läsåret har bara flugit förbi. Det känns inte som om det var länge sedan jag var den där glada blivande studenten med min fina studentmössa med bleu-blanc-rouge på toppen. Men det är mer än 12 månader sen. Mycket har hänt och jag har växt och hittat mig själv på ett sätt som är svårt att definiera och förklara. Huvudsaken är ändå att jag trivs med mig själv.
Men nu ska jag läsa om Chiquita-bananer. För den som är intresserad är det bara att googla på 27/76 United Brands, och välja länken från eu lex. Enjoy
Vårkänslor!
Rensopade gångbanor och gator gör mig glad.
Min orangea (!) vårtop gör mig glad.
Att solen skiner och värmer mig när jag sitter på sub och pluggar gör mig glad.
Att jag har så fina vänner gör mig glad.
Tanken på att mitt rum kommer vara klart snart gör mig glad.
Det finns med andra ord mycket att vara glad för, så jag ska inte deppa. Det var så underbart skönt att prata med Sabrine igår och jag behövde det verkligen. Men nu känner jag mig som vanligt, fast gladare.
Det enda som saknas nu är att jag får börja använda min nya vårjacka snart samt att jag får dämpa min shoppingabstinens på fredag.
Beslutsångest
Beslutsångest är bland det värsta jag vet. Det blir ännu värre när man är en person som hela tiden analyserar och överanalyserar. Man väger fram och tillbaka vad man ska göra. Ringer närmsta kompisen och frågar om råd, vilket egentligen bara leder till att man känner sig mer villrådig än innan. Vilket i och för sig är rätt eftersom det är en själv som måste komma fram till det rätta beslutet. Det bästa beslutet för en själv.
Just nu får jag spader på mitt rum. Jag vill att renoveringen ska vara över och att mitt rum är fint när jag vaknar imorgon. Men det är en önskedröm som heter duga. En vacka kvar i stöket. Hur jag ska orka blir intressant. Nu ska jag ta och läsa min biografi om Marie-Antoinette och bilda mig lite tror jag. Nästa vecka kommer bli jobbig…
Ibland känner man sig väldigt misslyckad
I fredags förstörde jag mamman kväll med bästisen pga. denna jäkla känsla i halsen som betapreden ger en. Det faktum att betapred och förskylning försöker leva i symbios med varandra är ingen bra kombination och symbios blir det absolut inte. Utan i stället kommer och går det kvävningslika känslor om att inte få luft i takt med att ansikte och bröstkorg ändrar röd/rosa ton. Känslan av maktlöshet är ofattbart jobbig och blandat med ångest och lite rädsla på det gör inte saken bättre.
Men som ljuset i slutet av tunneln så behöver jag inte äta fler betapred nu! Jag får byta ut dom mot bafusin så att halsen blir bättre. För det är anckdelen med att vara astmatiker också, så fort man får en liten förskylning eller ett virus i kroppen så sätter det sig i halsen. Just nu är det torr som fnöske känns det som.
Det är väl dags att se livet från den ljusa sidan och konstatera att jag i alla fall står med båda benen på jorden, går juristprogrammet (som jag uppskattar mer och mer för var dag), kan läsa franska (annars hade jag varit förlorad) och har underbar vänner som betyder så himla mycket för mig. En mamma som ömsom skäller och ömsom gråter när jag åker in till akuten och talar om att jag faktiskt ska bli jurist och då måste man ha mer innanför pannbenet än att åka till KS lite titt som tätt. Sist men inte minst nyaste vännen Elin som gör lika konstiga ”hals-kliar”ljud för att sympatisera. Söta du! Jag älskar att vi är så sjukt lika!
Imorgon ska jag göra en avräkning på hur många timmar jag har pluggat i veckan, en sak är säker och det är att jag slagit 40 h.
