TCM kommer leda till min undergång
För er som inte vet vad TCM är så är det en filmkanal som visar gamla filmer. Jag är uppvuxen med att titta på sådana filmer med min morfar speciellt och jag älskar dem! Vi fick ju igång vår digitaltv nu i helgen och jag är helt fast. Plugga när man kommer hem tidigt kommer att bli svårt men jag får väl lägga band på mig själv. Det är något speciellt med gamla filmer, de känns mer välgjorda och man slipper alla konstiga komedioer med Jim Carrey som bara ser knäpp ut. Nej, klassiskt ska det vara. Jag måste väl vara bland de enda som faktiskt tycker såhär men jag står för det. 
Det är helt sjukt hur många kanaler vi har just nu. Jag hinner inte ens se de program jag vill se varje vecka, nu finns det ju runt 150 kanaler och det är liskom lite annorlunda. Nej nu överdriver jag men ändå. Men jag tycker om att vi har CNN och BBC Det är lite roligt. Men nu måste jag verkligen ta tag i mina läxor till imorgon. Sedan ska jag hinna läsa några böcker, fick mina från Bokus idag
Kram!
Kyrkoval
Idag var det alltså dags för kyrkoval. Jag hoppas att ni, lika som jag, gjort er medborgerliga rätt och röstat. Eftersom det redan är så få som röstar i kyrkovalet är det extra viktigt att rösta. Annars är det väl mest homosexuella och deras nära samt Krist- och Sverigedemokrater som röstat idag. Jag vill inte att Sverigedemokraterna ska få makt. Jag vill inte. De är ett parti som är bakåtsträvande i mina ögon. Men om medborgarna i Sverige röstar på dem får vi väl ta konsekvenserna. Jag kommer väl aldrig att bli direkt berörd eftersom jag inte tillhör någon av de målgrupper som de inte tycker om. Blond och grönögd, då klarar man sig alltid. Men jag tycker de är så oförskämda när de pratar och delar ut reklam. De är riktigt selektiva. När det stod uppe partibås inför Europaparlamentsvalet så såg man riktigt hur de tittade både en och två gånger på vilka de gav reklam till.
Aja, det är inte upp till mig att säga vad som är rätt och fel. Alla har ju rätt till sin egen åsikt och rätten att uttrycka dem. Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, två av våra fyra grundlagar. Nu när jag ätit upp min lilla pajbit ska jag plugga någon timma innan jag säger god natt.
Kram på er!
Svininfluensa
En sjukdom som har förlamat oss helt? Eller bara en vanlig influensa men som är lite värre? Alla har vi väl våra olika uppfattningar om denna nya influensa. Somliga är helt paranoida och tvättar händerna var sjunde minut och vägrar ta i hand eller krama kompisar. Personligen beter jag mig som vanligt och äter rätt och tränar. Det har fungerat för mig sedan jag var liten och jag tror på den metoden nu också. Hjälper det att gå runt och förstora upp det hela?
Visst är det fortfarande rätt att vara lite extra orolig men det finns en gränd för den med, anser jag. Du blir inte sjuk av att ta i ett dörrhandtag eller ta emot pengar av kassörskan på hemköp. Det är bara löjligt om man tänker så.
Det här med massvaccineringen är väl bra tänker vi alla. Men hur ska alla i hela Sverige kunna vaccineras. Finns det doser för 9 miljoner människor? Hur ska Sverige ha fått det och inte resterande länder som också drabbats av det? Från andra källor har jag lärt mig att det är samma vaccin som köptes in för att vaccinera oss alla mot fågelinfluensan och att den också ka innehålla tungmetaller så som kvicksilver. Då tänker jag, vill jag ha kvicksilver i mig? Då blir min första tanke, om svininfluensan var så farlig som alla vill påskina den att vara, skulle inte halva befolkningen snart ha insjuknat? Eller varför just namnet svininfluensan. Förra året pratade man bara om en värre influensaepidemi. kan det bara vara pressen som vill förstora upp det hela för att sälja lösnummer? Personligen har jag ingen aning, men jag tror inte på att oroa sig i onödan. Jag kommer bete mig och vara så som jag alltid varit. Jag kan oroa mig när jag märker av att jag är lite sjuk.
Kram!
Host 2
Nu har jag kommit underfund med varför jag hostar och mår allmänt kasst. Det är den förbannade AC’n på pendeltågen som gjort mig sjukt. Fy på er SL. Jag kan inte vara den första person som faktiskt tycker att pendeltågen är kalla, för det är de. Så fort det är mer än två personer i varje kupé går luften på, full styrka och jag känner hur huden knottrar på armarna för att det är kallt. Idag hade jag t-skirt, kofta, kavaj och en sjal. Och var ni vad…jag frös ändå. Varför måste vi alltid ha det så kallt i Sverige. Till och med när det är sommar så klagar vi på värmen och vill ha det kallare. Varför? Det kan vara kallt på vintern, men måste det vara det på sommaren. Vi klagar på att det är kallt på vintern och sedan på värmen under sommaren. Vad är det för fasoner? Inga jag tycker om. Man ska inte klaga på att det är varmt!
Det blev ingen lunch med kusin idag, hon hörde helt enkelt inte av sig. Så jag kollade på ”Svindlarens dotter” istället. Jag har verkligen en förkärlek till BBC serier. Det är något speciellt med dessa kostymdramer. Historien om tider där kvinnan var undertryckt och var tvungen att gifta sig oftast efter pappas tycka och smak, är något helt främmande för oss idag. Jag skulle inte vilja leva under den tiden eller under de förutsättningarna. Det jag skulle vilja, är dock att prova kläderna. Jag tycker att de ser så fina ut, bekvämligheten är väl inte precis satt i första rummet men i alla fall. Det skulle vara en upplevelse.
Samtidigt som jag tänker på att det inte är helt främmande för alla människor. Här om veckan var det en dokumentär på tvåan om kvinnor i Syrien/Libanon. Där en flicka blev bortgift när hon var 13 och fick sitt första barn när hon var 14. För oss som är helt främmande den kulturen tycker att det är fel, fel och åter fel. Medan de inte ser det som någonting konstigt. För mig är en 13-åring fortfarande barn. En person som fortfarande har rätt att leka, inte någon som ska ta hand om en man och hushållet. Hon ska inte jobba utan hon ska vara hemma, inte gå ut såvida hennes man eller svåger följer med henne ut och håret måste vara täckt hela tiden. För mig känns det bara fel. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå med på något sådant. Att inte få gå dit jag vill, inte få göra det jag vill och inte få ha mitt hår som jag vill. Jag tycker att det är diskriminerande.
I Koranen står det att man ska täcka sina ”behag”. Behag i detta sammanhang syftar till brösten, inte håret. Och om männen/killarna har så svårt att kontrollera sig själva är väl det deras problem och inte kvinnans. Varför ska hon kuvas när hon inte gjort något fel? Usch vad jag hatar sådant.
Nu ska jag vara duktig! :)
Japp. Jag har bestämt mig nu. Mamma är på Skansen och ser Ledin med pojkvännen och vänner. Jag har därför bestämt mig för att vara duktig. Jag ska städa mitt rum och dammsuga. Jag ska börja packa inför landet imorgon. Sedan så ska jag städa i ordning mitt skrivbord som ser ut som 14 svåra år just nu, enligt mig. Huruvida ni skulle se det som det vet jag dessvärre icke.
Jag har ju pratat väldigt mycket om de böcker jag läst i sommar etc. Jag kan härmed informera intresserade om att jag till nu har läst 30 böcker, vilket också var mitt mål lite sådär inofficiellt. Jag har fastnat för Coq Rouge-serien och är nu inne på tredje boken (I nationens intresse) och har resterande delen av serien vid sängen uppstaplade i väntan på att de ska läsas. Förutom sista som jag redan läst, men den kanske jag får för mig att läsa om. Det som är konstigt med att jag faktiskt läser Hamilton är att jag i vanliga fall inte tycker om deckare. Inte det minsta. Men det är väl något med Guillous sätt att skriva som bara fångar mig. Gissa om jag ska läsa de andra böckerna han författat…!
Den andra serien jag fastnat för är schopahilic böckerna. Jag vet att det är två helt olika typer av böcker, men men. Jag väntar på dem från bokus som virrat bort min order. Aldrig mer säger jag bara. Adlibris blir det hedan efter. Därifrån beställde jag böcker från i måndags och jag ska ner och hämta dem imorgon. Snabb leverans som jag inte ens betalade för. Medan bokus tog upp mot två veckor och då har de även slarvat bort min order. BLÄ!!!!! det var ju böckerna från bokus jag ville ha! Men men.
Jag vet att många tycker att House of Night böckena är en kopia eller rip off på Harry Potter serien. Och det må det kanske vara, men jag bryr mig inte. Det är nämligen väldigt välskriven och jag tycker att den är bra. Det känns verkligen som vi fastnat i en vampyr-anda. Dess böcker är skrivna innan Twilight kan jag tillägga för er som tror att det är en kopia på det konceptet. Men men, nu måste jag väl börja ta itu med det jag sagt att jag ska göra så att jag får sova någon gång. Måste upp tidigt imorgon. Bär av till landet runt tolv. Inget internet på några dagar ska bli ganska skönt. Eller egentligen finns det ingternet, men jag läser i alla fall bara där uppa. Läslistan hänger nog med dock.
Kram på er!
Konstig…jag vet
Jag har både en och två gånger fått höra att jag är konstig. Människor kollar på mig och undrar om jag är riktigt klok ibland. Saker som för andra är dötråkigt kan jag ibland tycka är roligt. Jag kan säga saker som är så otroligt ointelligenta och andra gånger vara drypande sarkastisk mot någon som, enligt mig, uttrycker sig helt fel eller dumt. Men det är sådan jag är.
Eftersom jag är ganska rastlös just nu tänkte jag förklara mig själv litegrann.
Jag är, även om människor inte tror det, en ganska blyg person. Dock inte blyg i den bemärkelsen att jag är rädd för att träffa nya människor men mer för att jag inte litar på människor och det tar tid för mig att läsa känna någon. Personer som anser att de känner mig anser inte jag gör det oftast.
Jag älskar att dansa, något som många kan tro är föga troligt. Men jag verkligen ÄLSKAR det. Det finns inget bättre än att bara låta musiken fylla ens sinnen och helt gå upp i den, utan att bry sig om personen som står bredvid en eller att man kanske har något som man verkligen måste göra dagen efter. Det är en av anledningarna till varför jag är glad att jag äntligen fyllt 18, nu ska jag, Linn och kanske Emma ut och dansa, ÄNTLIGEN!
Jag är känsligare än människor tror. Min integritet är ganska stor. Jag har svårt att låta personer komma mig in på livet. Samtidigt som jag tar åt mig sjukt mycket. Jag kan se väldigt lugn ut på utsidan medan jag är i upplösningstillstånd innuti, men det är inget jag visar. Om det är en bra eller dålig egenskap är upp till någon annan att bestämma men jag känner inte till något annat och det är en del av mig.
Mina kompisar är de bästa personer jag vet. De är inte hur många som helst, men jag kan säga att de betyder sjukt mycket för mig. De vet att jag är konstig. Ena stunden är jag den duktiga flickan som får MVG i alla ämnen medan jag nästa sekund kan vara löjlig och vara mer ytlig än någon kan tänka sig. Utan ens vänner är man inte mycket till människa tror jag, eller rättare sagt det finns ett stort tomrum som väntar på att fyllas. Kärleken till ens vänner är ingenting som kärleken till ens släkt och familj kan kompensera. Den är helig och speciell.
Det viktigaste av allt är nog att acceptera sig själv som man är. Det tar lång stund, jag lärde mig efter min första språkresa. Jag har mycket att tacka för den. En av mina bästa kompisar som jag inte kan tänka mig ev dag utan idag. Ett självförtroende som är guld värt. Men viktigast av allt: ”Jag duger som jag är”.
Du duger som du är! Kom ihåg det.
Kram
Livet tar svängningar jag inte är beredd på
Jag hade tänkt skriva lite om den skolombildning som Alliansen förutspråkar som en liten uppföljande del till mitt förra inlägg. Men sedan hände det andra saker precis som förhindrade den tanken. I stället kommer detta inlägg nog handla om hur man går tillväga när man har en konflikt med en kompis som man trodde stod en nära.
Det är väldigt konstigt hur man tror att en person känner en. Vi går runt i våran egen lilla bubbla och tror att allt vi säger och gör förstås av alla vi har omkring oss. Så är dock inte fallet. Men förväntar vi oss inte det av vänner, med dem ska vi väl inte behöva förklara oss, ska i de bara förstå vad det är vi menar när vi säger något? Det är i alla fall vad jag levt efter och det har alltid fungerat. Men idag blev jag bevisad motsatsen.
Är det något som är konslomässigt påfrestande så är det att bråka eller diskutera med en kompis om något man inte tycker samma om. Personligen orkar jag inte just nu. Jag mår bättre än vad jag gjort på länge och jag vill inte tänka på att det gått mer än tre månader sedan vi senast såg varandra och att den lunchen slutade i katastrof. Jag, irriterad för att jag inte fick svar och du för att du förstod det jag sa på ett sätt som var jättefel när jag får reda på det i efterhand. Men det var fortfarande jag som hela tiden hörde av mig och fick nej efter nej när jag fråga om vi skulle äta lunch. Men det är när man får ett nej för mycket som man inte orkar längre. Det är det lilla trebokstaviga ordet som får mig att sluta höra av mig för att det känns fruktlöst.
Jag är en vandrande skuldpelare känns det som ibland. Det måste vara otroligt lätt att lägga skulden på någon som utåt sett verkar så stark och alltid lika stabil. Men utsidan är inte allt, de somo känner mig vet det här. När man gått igenom vad jag gick igenom (det är ingenting som jag söker sympati för endast en förklaring till den jag är) lär man sig att hålla masken även om man skriker innuti. Jag är så trött på det hela. Förstår man inte att alla människor har känslor och att man måste vara beredd att ta hälften av skulden själv. Livet är inte svart eller vitt, det är en oändlig gråskala utan like. När ska vi lära oss förstå att alla ser på saker ur olika perspektiv, vi har alla olika glasögon på oss när det gäller hur vi ser på omvärlden. Jag ser den genom de erfarenheter jag haft och du med dina, det är naturligt. Någonting som vi alla är exeptionellt duktiga på är att vitmåla oss själva: ”Jag har inte gjort något fel, det var hon/han.”
Jag kan ta mycket från vänner och familjen, jag skulle göra väldigt mycket för dem jag älskar. Men när man märker att känslan inte är lika ömsesidig börjar man undra om personen i fråga är den som man en gång lärde känna. Det är en självklarhet att människor förändras, men när två personer utvecklas åt separata håll och inte kan bygga en bro över olikheterna kanske det inte är det mest optimala att fortfarande vara lika nära vänner. Tillslut kommer känslan av saknad att försvinna, det är läskigt.
Giviis
Partiledardebatt
Jag har precis tittat på partiledardebatten som var på Agenda, Svt2 för några minuter sedan. Det är intressant när våra kära partiledare ska debattera tycker jag. Speciellt när Maud Olofsson pratar, hon ser nästan ut som en liten ilsken bulldog, Fredrik Reinfeldts vakthund nästintill.
Sedan måste man ge credit till Marie Wetterstrand och Fredrik Reinfeldt för de är väldigt duktiga på att prata. Jag må inte hålla med om vad de säger alla gånger men om man samtalade med dem skulle de nog kunna övertyga mig om deras politiska ideologi för de är bra på retorik.
Att många människor i Sverige inte kommer rösta till Europaparlament den 7 juni i år är ett faktum. Men jag tycker att det är konstigt att vi enligt Reinfeldt bara ska acceptera det. Visst måste man respektera att människor inte röstar för att de inte anser att det rör dem och påverkar deras vardag. I stället för att bara rycka på axlarna och säga okej kanske vi ska kampanja inte bara för ett parti utan för att människor ska rösta i Europaparlamentsvalet som ungefär fristående organisationer gör. Jag tror att det är viktigt att få människor att förstå att varje röst räknas, om man inte vet vad man ska rösta på så kan man rösta blankt, för då har man utnyttjat den medborgliga rättigheten vi har i Sverige till demokratiska val. Röstar vi blankt kommer politikerna att förstå att de kanske har missat något i sina manifest eller i sin kommunikation till folket.
Jag ska rösta i valet, men på vilket parti blir en annan fråga.
Nu ska jag sova tror jag, en dag i morgon också.
Kram Giviis
Brott och Straff (2)
Nu har jag (äntligen) läst ut Brott och Straff av Dostojevskij. Dte är tur att boken är en klassiker för annars vet jag inte om jag skulle ha läst den. Det är utan tvekan den tyngsta bok jag någonsinn läst.
Boken som är på ca 650 sidor är typ 300 sidor för lång. Raskolnikovs paranoi efter mordet på pantlånerskan då han tror att vet att han är en mördare. Dessa beskrivningar och den missär som beskrivs är helt otrolig. Samma med medmänskligheten. Alla har feberyra och alla ska då lägga sig ned eller sätta sig ned på en stol. Det känns lite för mycket, lite för mycket fiction helt enkelt.
Meningen med boken är klart och tydligt och nu har jag läst den. Jag kan lova att jag aldrig kommer göra det igen!
Giviis
Home Sweet Home
Hej!
Nu är jag äntligen hemnma efter nästan tre veckor i Paris. Även om det varit helt underbart och jag har pratat sjukt mycket franska är det skönt att vara hemma och få ha en liten egen yta. Sova i sin egen säng och inte känna sig lite smått äcklad när man åker tunnelbana.
Paris är verkligen en smutsig stad för er som inte vet det, men fortfarande en av mina favoritstäder. Att promenera i Paris och gå olika promenader och inte behöva ta tunnelbanan är helt otroligt.
Jag har trivts otroligt mycket på min praktikplats och har pratat mycket franska. Samtidigt som jag hjälpt många amerikaner då jag var den som pratade bäst engelska av alla där. Men det har defiitivt varit en upplevelse värd att komma ihåg. Jag skulle, utan problem, kunna jobba där i framtiden när jag pluggar eller något liknande. De ville till och med att jag skulle komma tillbaka under julruschen .
Shoppingen i Paris blev också bra. En söt väska i skinn (såklart 
), ett parbruna sandaler till sommaren, en klänning till födelsedagen och skolavslutningen, söta nattkläder som inte går att få tag på hemma , böcker på franska, ett gulligt linne, ett par jeans etc. Plus att jag är sjukt avundsjuk på mammas nya blåa pumps, de är über söta! Men men, nu måste jag försöka få plats med det i garderoben.
Hoppas att alla haft det lika bra i Paris som moi, trots brandlarmen….
Puss och kram
Giviis
