En vecka i taget
Att jag klarade mig genom den här veckan är ett smärre mirakel. Jag har nog inte pluggat så här mycket på länge, och det säger lite. Jag har inte känt mig så här stressad och pressad på ett tag. Det hjälper heller inte att inte känna att man fått sova när man vaknar på morgonen, nästan svimmar på tunnelbanan. Nej, det hjälper inte för fem öre. Det hela blir inte bättre av vetskapen att det kommer bli om inte mer men lika mycket plugg veckan som kommer. Men har man klarat det förr klarar man väl det igen. Det som är positivt är att jag kan plugga något när jag jobbar. Det tycker jag om. Slå två flugor i samma smäll liksom
. Just nu håller jag på med psykologin och Freud (eller som jag säger hela tiden ”Fröjd”).
Den här helgen vill jag bara sova. Jag vill egentligen inte jobba den här helgen eftersom jag vet hur mycket jag har att göra, men det löser sig. Det gör det alltid på något makalöst sätt. Som tur är slutar jag tidigt imorgon
. Då ska jag hem och ta det lugnt, plugga och troligtvis baka. Jag har inte gjort det på ett tag så det är väl dags för det nu tycker jag.
Men nu ska jag fortsätta.
Kram!