De tre musketörerna
Min morfar är helt underbar. Som jag tidigare skrivit har vi båda en förkärlek till gamla filmer, eller riktiga filmer som de ibland refereras till. Det finns vissa filmer som nästan aldrig visas som ex. ”De tre musketörerna” med Gene Kelly. Så idag när jag kollade vad som skulle vara den följande filmen så ser jag att det är den filmen. Jag ringer upp honom och han blir så besviken över att han inte kan komma över för då missar han ju slutet. Jag avslutar samtalet med att säga att det bara är att komma över om han känner för det.Tror ni inte att mormor ringer upp fem minuter senare och säger att han kommer över?
Min morfar är så söt. Det är så roligt att dela ett intresse med honom. Det enda dåliga med att jag fastnade framför den filmen med honom är att jag skulle ha behövt använda tiden till plugg istället. Men men, jag får börja nu innan jag ska till jobbet.
Kram
Literary Analysis
Vi ska skriva Literary Analysis till engelskan v.46. Jag har skrivit min nu för att jag inte vill glömma bort halva boken och det jag vill skriva i min analys. Tror ni att det går bra då? Svar: Nej. Jag har visserligen skrivit en analys och en text som är relativt sammahängande. Men jag är inte nöjd. För tredje gången idag har jag kluddat ner den helt och hållet, bott på thesaurus för att hitta synonymer etc. Jag har ändrat om aktiva meningar till passiva och jag har försökt att inte använda så många subjekt för det är heller inte så bra i formal English.
Jag är så trött på det hela. Jag vill känna att uppsatsen jag skriver har enn djup som inte existerar idag, jag vill länna min uppsats komplett och helt tillfreds med hur den blev. Det känner jag inte nu. Samtidigt vill jag bara bli av med den, samtidigt som jag vet att jag kommer förstöra den ytterliggare en gång till innan jag ska lämna in den. Det stör mig något oerhört. Inte nog med det så är det iskallt och det känns som om det redan vore mitten av januari när det är som kallast. Mina fingrar är som iskubar och de vill inte riktigt trycka ned rätt tangenter. Jag vill inte.
Så, nu har jag klagat färdigt för tillfället. Jag längtar hem till mitt täcka och tv. Lyssna på mina spanska låtar och bara vara. Jag ser inte fram emot att snart gå till pendeln och frysa i 35 min…
VILL INTE
Nej, nu ska jag ta mig i kragen och faktiskt göra lite nytta. Jag menar, måste man gå upp klockan sju för att vänta på tekniker mellan 8 och 11 så kanske man ska vara lite produktiv. Jag har hittills väntat i lite mer än en timme på att de ska komma men ingenting än. De har altså 1.5 timmar på sig nu. MEn med tanke på hur de är så får vi väl se hur det går. Kommer de senare än elva vill jag inte släppa in dem.
Men nu ska jag skriva min engelskauppsats så att det blir klar. Sedan ska jag kolla min kalender och beta av saker i tur och ordning (läs: i den ordning jag anser dem vara roliga/viktiga). Lov är egentligen inte så roliga om man tänker efter. Visst är det skönt att inte kunna få fler läxor på en vecka, men om man tänker efter så ger lärare oss bara större läxor för att de vet att vi har tid att göra dem eftersom vi ”slipper” gå på lektionerna. Lärare är lite konstiga. 
Fast jag tycker faktiskt om de flesta som jag har. 
Hemma med blandade känslor
Då var jag alltså hemma igen. Men jag kan inte säga att jag är speciellt glad just nu, hade hellre stannat längre. Den här helgen har varit helt underbar. Jag har inte mått så bra på länge om jag ska vara helt ärlig, och det föredrar jag att vara. Det är helt ofattbart att jag faktiskt har kunnat klara mig i tre år, men en sak är säker. Det kommer inte att gå tre år till, inte en chans.
Jag har inte skrattat så som jag gjort på länge, och jag har definitivt inte gråtit som jag gjorde på flygplatsen. Som tur var efteråt, men ändå. Det blev shoppingterapi av det hela till slut, inte för att det gjorde att tårarna i ögonen blev färre.
Det värsta med det hela är att saknaden kommer att vara mer påträffande än vad den tidigare varit. Men nu ska jag glädjas åt mitt löjliga diadem som mamma hatar och dricka lite skogsbärste som jag köpte i Helsingör. Jag ska plugga ihjäl mig och skriva bokrecensioner på två olika språk. Det där gör jag imorgon. Just nu tänker jag tillåta mig själv att sakna. Imorgon ska jag nog vara tillbaka.
Kram
Helsingør
Dagen børjade med ett besøk på Louisiana, ett konstmuseum av något slag. Fotoutstællningen dær var helt underbar och hemsk på samma gång. Samtidigt som jag fick bra inspiration till mitt tal som vi ska ha i Svenska B. Mycket bra. Tyværr så fick jag ju inte ta med mig boken som fanns vid utstællningen men jag får væl klara mig ændå. Någonting kommer jag på.
Imorgon bær det av hemmåt igen, jag vill verkligen inte. Jag har det alldeles før bra hær. Men jag får væl åka tillbaka snart igen antar jag. Det ær nog ett vældigt stort måste tror jag. Vi var på ett supergulligt café i Helsingør dær de hade et supergott te som nu ska hem till Sverige och en søt mugg som jag køpte till mamma, vill hon inte ha den så tar jag den 
.Nu ska jag ta och læsa ut min bok. Chokladtryffeltårtan uppskattas vældigt mycket hær.
Kram!
København
Nu ær jag å hær. Efter många om och men och många turer fram och tillbaka. Tre år sedan sist, men det kænns inte som om de skulle ha varit tre år sedan vi sågs. Det ær ganska konstigt det dær.
Dagen har spenderats i Københamn med shopping før mig, en ny av mina favorittrøjor – blått (ænk, ingen kofta før er som vet hur mycket jag ælkar dem.) och en ny sjal som ør helt underbar. Får se om jag orkar lægga upp några bilder på dem.
Det hær kommer nog vara bland de bæste loven jag haft, de andra var bra då men månag ve ju hur det gick senare. Det hær kænns så mycket bættre. Jag ælskar verkligen Danmark , jag vet att jag må begra mina landsmæn nær jag sæger det men jag bryr mig inte om fotboll. Men nu ær det dags fær att baka lite chokladtryffeltårta.
Kram på er!
Fjärilarna i magen flaxar allt intensivare
Jag är nervös. Det är blandade känslor för detta nervösa tillstånd jag befinner mig i. Det är den härligaste känslan i världen, samtidigt som det är hemskt eftersom det egentligen inte finns något att vara nervös inför. Eller?
Det kanske är rättfärdigat att vara nervös i mitt läge. Jag ska träffa en av mina bästa kompisar imorgon, jag ska flyga till Danmark för att träffa honom. Vi har inte setts på tre år. Vi pratar varje dag i princip. Har jag gett min in på något galet? Nej då. Allt kommer blir toppen, jag tror det och jag vet det och jag vill det.
Idag fikade jag med Linda förresten. Underbart. Vi kanske inte pratar sådär superofta men det är så mysigt när vi väl sätter och ned och tar tiden. Vi delar faktiskt några åsikter för er som tror att vi är helt olika. Men eftersom jag inte har packat speciellt mycket än så är det dags för att hoppa i säng och komma upp tidigt imorgon. Klockan 16:15 går planet från Arlanda.
Kram på er!
Plugga…?
Jag sitter framför datorn… Spotify är igång och jag lyssnar på någon blandning av disney, gamla svenska låtar, spanska sågner och ballader. En bra variation med andra ord. Jag gör ingenting. Jag sitter här och tänker på det jag ska/borde/vill/inte vill göra. Man skulle kunna säga att jag är paralyserad av mina egna tankar på hur produktiv jag borde vara just nu. Det gör inte saken bättre och hjälper inte det minsta.
Jag har ett prov kvar, matematik. Ett enda prov kvar imorgon och sedan har jag klarat mig till höstlovet. Sen får jag pusta ut, andas ut, skratta, gråta tårar av glädje, bita mig i läppen av ängslan inför återvändadet till skolbänken. Jag ska med andra ord inte vara den människa som alla anser sig tro jag är. Jag ska få vara jag. Jag ska träffa en av mina bästa vänner, jag ska shoppa, jag ska fråga dumam frågor om naturkunskapen, jag ska jobba och jag ska bara vara. Jag tycker att den planen är bra, riktigt bra faktiskt. Jag tror att jag kommer må bra av att komma ifrån allt detta här hemma, men det kommer också vara jobbigt att sedan åka hem igen. Men vet ni vad, det löser sig. Det gör alltid det, på något vänster.
Men innan jag får göra alla dessa saker ska jag skriva ett matematikprov, diskutera eller mest lyssna på min föreläsande lärare som alltid ska fatta sig ”kort” (läs: långt) och pinas under en naturkunskapslabb. Därefter ska jag följa med Linda när hon ska skriva kontrakt för flaket hennes klass ska ha och sen ska vi fika. Prata, vi får väl se hur lång tid det tar. Om jag inte skriver på fredag får jag väl uppdatera när jag är borta.
Kram på er!
4 dagar kvar!
Det var varit en bra dag idag. Jag hade en rolig franska lektion där vi hittade på en historia utifrån glosor till ”Et si c’était vrai…” För er som känner till boken behöver jag nog inte säga så mycket mer . Efter det var det engelska och formal letter som gällde, I am exceedingly pleased with mine. Lunch, pannkakor. Psykologi, alltid lika intressant. Jag har faktiskt funderat på att bli psykolog för jag älskar att prata! Jag har en otrolig förmåga att luska till mig problem som andra människor har och jag tycker om att försöka lösa dem. Undrar om jag skulle passa som psykolog? Sedan var det håltimme i två timmar och jag fikade med Mathilda och skrev första hälften av mitt ”Formal letter” på datan.
Jag älskar att fika. Sitta och prata om ingenting men ändå någonting. Prata strunt med andra ord. Det var supermysigt även om oron hängde i luften hos henne. Men det ordnar sig alltid gumman. Sedan blev det lite projektgrupps möte. Jag tycker om min projektgrupp, den är riktigt gullig och alla lyssnar på varandra, retas lite smått och har det allmänt trevligt. Kanske ska baka till någon gång vi ska ha möte. Det kan vara trevligt.
Jag pratade även med Björn, vår rektor, idag och frågade efter en liten sak jag kan spela in med när jag ska intervjua människor. Det blev ett antal vänder och till slut hittade vi en, i en konsumkasse inlåst på Céciles rum. Björn tyckte det var lite roligt, det tyckte jag och Mathilda också . Jag fick en manual i handen och instruktionen om att läsa denna, jag argumenterade emot och fick istället gå ner till Claudine och hämta en. Den fattar jag i alla fall något . Björn kommenterade också att jag var stressad. Det är jag. Men det ordnar sig väl antar jag, någon gång i framtiden än då. Typ vecka 50 när matematiken är slut, spanskan är över. Tja, då kan jag lugna ner mig, andas, vara glad
Men nu måste jag äta något och plugga en himla massa latin för att klara av läxan till imorgon.
Kram
5 dagar kvar
Ännu en vecka har förflutit med dliga uppdateringar, mycket plugg och med ett allmänt trött humör måste jag säga. Men veckan har ändå varit bra på något konstigt vänster. Jag förstärkte väl min pluggis-stämpel något ytterligare när jag fick MVG på mitt franska grammatikprov. Annars har det varit ganska tråkigt.
Men nu är det en vecka kvar innan vi får höstlov! Det är väldigt efterlägtat, även om jag ska jobba stor del av lovet. Men det kommer börja otroligt bra, eller jag kan ju endast hoppas. Tiden får helt enkelt bestämma hur det blir. En sak är dock säkert, jag har nedräkning och nu är det allvar.
Jag kan räkna ned det hela i läxor också. Projektsamtal, corpus humanum, formal letter, fransk grammatik – passivum, matteprov, latin – arkaiska persioden, räkneuppgifter i naturkunskap B. Men eftersom jag går i den skola jag går i så kommer det komma fler läxor under veckan. Men vet ni vad, jag kommer inte att bry mig så mycket, för jag har något superbra att se fram emot. Packning, det är dock en annan femma och den diskussionen och dilemmat lämnar jag till torsdag kväll och fredag morgon.
Nu ska jag sätta igång med mitt projekt och corpus humanum, jag har förresten läst ut min första bok på spanska.
Kram!
