Jag blir bara bättre och bättre…..
… på att ligga i fas med läxorna. Det känns så otroligt bra måste jag bara säga. Det känns inte lika stressigt som det brukar. Undrar varför…? Jo, ingen naturkunskap. Jag lovar att det är den som får mig att känna den ångest jag gör varje vecka. Det enda ämnet jag absolut inte tycker om i skolan. Men jag har i alla fall VG i det, och det är allt jag kan uppå i det ämnet så jag klagar inte.
Men jag måste väl börja läsa böcker igen. Har legat lite under is de senaste månaderna men nu måste jag väl ta upp det igen antar jag.
Imorgon är det i alla fall Öppen Hus på Franska Skolan. Jag ska vara där och var så otroligt gullig och söt och få alla att vilja välja franska.. Eller tja, ärlighet varar längst men sen kan man alltid lägga på ett leende. Haha, usch vad jag är trött nu. 10,5 timmar i skolan väntar, men det ska nog ordna sig 
kan ju alltid plugga lite latin eller läsa lite historia eller göra lite engelska glosor.
Puss och kram Giviis
Twilight
I fredags vad jag med Linn och Anneli på bio och såg Twilight. Den var helt underbar måste jag säga,. Har läst bokserien och fastande för den och jag måste säga att filmen var toppen. Den följde boken och lämnade inte ute mycket. Dock har jag haft lite andra bilder angående hur hela rekvisitan ser ut, men det spelar inte så stor roll.
Alla säger att jag är kort, och jag säger det själv. När vi gick in på bion och skulle vidare till salongen fanns det sådana där kuddar som barn sitter på. Gissa vad Anneli säger…. ”Giviis, ska du inte ta en såndär kudde, du som alltid klagar på att du är kort?” Tackar gumman. Det var inte snällt, men sjukt kul.
Fredagskvällen blev toppen och jag har nog inte skrattat så mycket på länge, det var väl behövligt måste jag säga. Idag är det söndag, oj så logiskt, vilket med andra ord betyder plugga. Jag måste göra matten, franskan, latinet, engelskan och spanskan. Nej, jag är inte sorglig, absolut inte. (sarkasm)
Aja, det är lika bra att börja så att jag faktiskt lär mig något innan dagen är slut.
Puss och kram Giviis
Idag har allt bara gått fel
Jag hatar dagar som denna. Allt (och då menar jag verkligen allt) går bara käpprätt åt helvete. Jag har inte varit fokuserad på en enda lektion idag. Jag har haft världens ont i magen. Jag har missat vissa i klassen. Ser några sista lektionen och det är liksom ”Hej, är du här idag? Jag har inte sett dig.” Känner mig som ett fån.
Nu ska jag städa mitt rum, har redan kommit en bit på väg men jag kände att jag behövde en paus. JAg har itne städat mitt rum på kanske en och en halv vecka. Det syns. Jag lyssnar på ABBA och hur min granne slår på något. Låter lite skumt kan jag informera er om.
Ikväll blir det bio med Anneli och Linn. Twilight ska vi se jag har läst alla böckerna (fyra stycken) och nu ska jag se första filmen. Jag älskade böckerna de är verkligen underbara, man fångas av dem. Jag fick veta av dagens Metro att Stephanie Meyer, som är författaren till boken, är mormon. Kunde jag inte gissa mig till faktiskt.
Aja, tillbaka till städandet och till plugget som följer efter det, har lite tid på mig 
.
Puss och kram Giviis
Överanalyserande är inte bra för sinnet
Jag hatar verkligen min förmåga att överanalysera ibland. Det må vara korta repliker, ansiktsuttryck, små kommentarer etc.
Nu senast resulterade det i att jag satte mig ner på golvet, lutade mig mot mitt varma element och försökte utforma ett sms till personen i fråga samtidigt som känslorna tog över hand och jag ville skriva: Säg till när jag kan prata med dig utan att jag förstör din kommande dag…
Varför måste jag överanalysera allt människor säger? Varför måste man skriva kommentarer till mig när man vet hur jag reagerar. Den kommentaren jag fick sved. Den sved riktigt hårt. Jag visste inte att min önskan att någon ska stanna online på msn så att vi kan prata, förstör någon annans dag.
Jag fick tårar i ögonen, jag tog fram mobilen ytterligare en gång för att skriva ett sms, tårarna rann nerför kinderna och jag raderade det jag skrivit. Det skulle bara ha blivit värre. Varför? Varför ska man egentligen vara rädd för att säga det man känner? Jo, för att personen som får det vet inte vilket humör du har när du skriver det. Är du ledsen eller arg? Det går inte att tyda. Allt beror på tolkningen. Tror personen att du är arg eller tror den att du är arg? Det är betydande för hur eran vänskap sedan fortgår.
Jag litade helt enkelt inte på mig själv för att skicka iväg det. Allt jag vet är att jag inte vill prata imorgon. Jag är trött på människor som sägs vara de närmsta men som inte ser. De ser vad de vill se och inte sanningen. De ser men är för fega för att ställa frågor. Jag vill inte le längre.
Te i mitt hjärta
Jag skulle eller borde egentligen göra matteläxan just nu, jag bestämde mig dock för att jag inte orkade just nu. Istället hämtade jag en kopp te och loggade in på wordpress och började skriva på det här inlägget.
Te får mig alltid att må bra, te och en riktigt god chokladtryffel. .Jag måste verkligen skylla på Linn, hon har gjort migt te beroende. Det är nästintill läskigt. Som den missbrukare jag nu har blivit kan jag säga att jag idag upptäckte en ny te-smak när jag skulle köpa vårat vanliga jordgubb, nämnligen karamell. Jag blev riktigt nyfiken och kände att jag helt enkelt var tvungen att smaka.
VIlket leder till att jag nu sitter och dricker karamell-te. För många är det helt absurt, och jag måste erkänna att jag faktiskt trodde det först. Men det är förvånandsvärt gott. Riktigt gott till och med.
Så medan jag sitter här; skrivandes och tedrickandes ska jag göra min matteläxa, svenskläxan och sedan göra mitt geografiarbete till på fredag. Kanske till och med hinner med rättskunskapen . Himla franskläraren som lade in läxor på schoolsoft utan att säga till på lektionen. Blä. Men men, får väl göra det imorgon.
Denna helg verkar bli väldigt bra.
Puss och kram Giviis
Skolan dödar mig långsamt
Hur roligt (ni får ursäkta) jag än finner skolarbetet ibland är det i grund och botten en plåga. En plåga som jag väljer att klä upp i fina kläder och ord. Men nu känns det bara som om det är en plåga.
Livet springer mig förbi, jag är knappt medveten om tiden som passerar. Ett exempel på detta:
Idag när jag ringde Linn för att säga att jag kommer lämna tillbaka locktången till henne på lördag när jag ska sova över hos henne pga. mammas tjejmiddag fick hon spratt. Hon blev helt förvånad och frågade: ”Är det nästa helg?” När hon sa det så fattade jag exakt vad hon menade. Det känns som om det var en vecka sedan jag ringde och sa att jag skulle sova hos henne då. Men det var typ en månad sedan.
Det enda jag gör är att plugga. Matte, naturvetenskap, franska, engelska, spanska, etc. Det är det enda jag gör. Jag skulle göra ditten och datten, men det blir bara inte så. Bara för det kom jag nyss på att jag måste skriva rent våra utskott debatter. Fan, fan och åter fan.
Aja, har jag mer skolarbete. Jag vill inte ha prov i naturvetenskap, jag är inte bra på det ämnet, varför måste jag ha naturvetenskap? Jag tycker att det ska vara valbart, i alla fall B-kursen.
Giviis
Höstlov
Tio dagar av ledighet har kommit till sitt slut och jag sitter med läxorna framför mig. Ett besök till frisören vilket resulterade i kortare hår 
. Fem underbara dagar i Danmark med Karro. En ”mor och dotter dag” men spa behandlingar, manikyr och pedikyr. Nya Bond filmen och en hel del andra. Shopping.
En liten sammanfattning av lovet bör kanske göras, med ett ord skulle det blir, en av de bästa.
Det här lovet av helt enkelt sprungit fram, det har på något sätt bara svischat förbi mig och det känns som om det borde ha tagit längre tid än vad det gjorde.
Håret är nu typ väldigt mycket kortare, mer sofistikerat men jag saknar mitt gamla måste jag säga. Men jag sörjer alltid efter ett besök till Helena. Dock vet jag attd et om en månad är lika långt som det var förut.
Dagarna i Stenstrup med Karoline var helt underbara. Shopping, danska, filmer, skratt, dansk-svensk-engelsk. Chokladtryffeltårta. Johanne som jag inte sett på två år heller (en tjej från Oxford). Det kändes inte som om det hade gått ett år sedan vi sågs senast när hon stod och väntade på mig i Aalborg. Nya bekantskaper, röster och ansikten till människor man pratat med på msn. Ren lycka.
Ansiktsbehandlingar med mamma, höstig färg på naglarna föjt av shopping och lunch. Två gånger om året gör vi det, sportlov och höstlov. några av mina favoritdagar under året.
Nya Bond filmen som var lite av en besvikelse. vad hände egentligen med ”Name’s Bond, James Bond.”? Ingen film utan det. Ingen ”Q” eller Moneypenny. Dåligt slut, och ja, jag vet inte. Dock hindrar det inte från att gå och se den. Alla vill se den nya efterlängtade James Bond filmen. Dock är det ett koncept som man måste följa tycker jag. Säkert andra också. Vissa faktorer måste finnas med för att filmen ska vara komplett. Denna film var inte komplett och förtjänas väl 3:an som den fick av DN.
Filmmaraton. Jag vet ärligt talat inte hur många filmer jag har sett det här lovet. Men många har det blivit. Atonment var inte bra, PS. I Love You var en besvikelse och följde inte boken. Sex and the City var bra, som ett väldigt långts avsnitt på tv. Rendition hade ett bra budskap, men var slarvigt gjord och hoppade i tiden utan att man förstod. Plus många andra som jag redan sett som är helt underbara. Remember the Titans, Dirty Dancing, How to Lose a Guy in Ten days, Cayote Ugly etc.
Shoppingen har varit bra. Ull-kofta, blusar, halsband, nyklackade skor som jag kunnat börja använda, tröjor och en ny marinblå kofta. Scarf med röda inslag. Söta överknee strumpor till vintern.
Nej, nu måste jag plugga, då jag har totalt stängt av hjärnan och skolarbeten när jag har varit borta.
Verkligheten välkomnar dig tillbaka.
Puss och kram Giviis
