Något pinsamt
Vi ska nu på Samhälle B kursen gå på studiebesök, något vi som grupp också måste fixa själva. Min grupp bestämde oss för att vi skulle till något ambassad. Ryska eller Amerikanska. Astrid började med att ringa till Rysslands Ambassad och fick först prata med en som inte kunde engelska och sedan med någon som kunde. Sedan blev det min tur att ringa till USA’s. Medan jag slussas upp i byråkratin och växlar språk mellan svenska och engelska. Sedan kommer jag till sista målet och pratar engelska och förkalrar att vi kommer från Franska Skolan etc. Personen i fråga babblar på , på engelska och jag gör likadant. Sedan när det kommer till att jag ska få mejl-adressen för att skicka iväg information etc så förstår jag att denna person faktiskt kan svenska för efternamnet klingar verkligen svenskt.
Mycket riktigt pratar denna person svenska. Det var så pinsamt. Jag har stått och snackat engelska med någon som man mitt modersmål! Pinsamt! Anledningen till att han inte böt språk var för att min engelska var FÖR brittisk. Tja, det är ju bra att man har bra engelska men jag sa att jag gick i en Stockholms skola. Usch, fy och blä.
Giviis
Ingen shopping…
Idag har jag spenderat första delan av dagen med Anneli i Kista Galleria. Tyvärr hittade jag inget, men Anneli köpte tre saker. På grund av moi. 
. Men jag hittade inget 
. Den stickade klänningen jag kollat in var konstigt sydd och på tok för lång för korta mig, kjolen som jag också haft ögonen på levde inte upp till mina förväntningar och då tog mitt goda shoppinghumör slut och jag ratade allt! Men jag var en god shopping kompis i alla fall. En riktigt lyckad dag helt enkelt. Lunch och sedan hem för att plugga.
Så nu sitter jag här framför datan och skriver mina franska verb i sju olika tidsformer. Ska snart lägga till två till fick jag veta… Roligt värre men det löser sig, det är bara att traggla fram och tillbaka så sätter dte sig nog tillslut.
Gårdagen var toppen. Är det någonting jag älskar att göra så är det att dansa. Det tror nog ingen om mig i alla fall, men det betyder att man inte känner mig. Jag lever för musik känns det som ibland. Det är det första som kommer på när jag kommer hem och pluggar. Sitter och vickar på foten i takt till musiken och sjunger medan jag skriver på datan etc. Emma och Ellen gick dock tidigt för att Ellen var sjuk men Linn och jag stannade kvar med Sofia ett tag till. Det blev toppenbra. Tiden liksom försvinner, jag kan stanna där i timmar. En sådan befrielse till skillnad när man sitter vid skrivbordet och pluggar. Ett litet roligt avbrott i vardagen. Underbart!
Nej, nu kallar verben och historian.
Puss och kram Giviis
Samedi
Den här dagen kommer bli bra. Jag bara vet det, kalla mig synk . Nej, det ska ni absolut inte göra men jag vet att den kommer bli underbar.
Först ska jag spela tennis och så, sedan blir det att skynda hem och duscha och så. Linn kommer över och sedan ska vi väl möta upp Ellen och Emma och Ellens kompisar eller något och ta oss till fryshuset. Det ska bli så roligt att se alla igen, en liten känsla av Saint Raphaël i Sverige. Omringad av några av mina bästa vänner. Jag längtar!
Men nu måste jag plocka upp mina kläder i fotöljen så att städningen är avklarad och sedan äta något innan jag ska träna.
Ha en underbar samedi. 
Puss och kram Giviis
Helg :)
Jag är glad. Men också extremt trött och lite nere. Hur nu detta går ihop är kanske lite svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa.
Jag ska börja med varför jag är ”trött och lite nere”.
Skolan slutade 16:20 och jag har i princip precis kommit hem och ska städa mitt rum och plugga. Hur jag skall finna ork för det.. tja… en bra fråga men den finns någonstans hoppas jag. Jag kan inte säga att jag är skoltrött, men jag är trött på läxorna vi får. Men det värsta är att jag har blivit kallad överambitiös och det kan jag mycket väl vara ibland men jag försöker att inte vara det. När jag tänkar på min pluggbörda, spanska, latin, rättskunskap, franska, svenska, matte etc. Jag lovar att jag glömt något. Tacka vet jag idrott där man typ aldrig har läxor.
Jag är glad för att det är helg. Imorgon är det reunion på fryshuset för alla som åkt med EF. Linn ska följa med mig och det kommer bli underbart roligt. Emma, Ellen och jag, plus våra kompisar! Vad mer kan man begära? På söndag ska jag plugga och ta en fika med Anneli , det ska bli roligt.
Men nu känner jag att jag ska ta och lyssna på ”Une seule vie”, lyssna på den! Samtidigt som jag tar och städar lite i rummet och börjar med läxorna innan mamma kommer hem och det är dax att laga mat.
Puss och kram Giviis
Besatthet
Jag fick en youtube länk skickad till mig, den här. Nu är jag helt såld på låten. Den är på franska och på något sätt säger den väldigt mycket. Men på samma gång så kan man bara lyssna på den för att han har en bra röst och för att bara lyssna. Jag vill ha den till mobilen! Men den finns tydligen bara i Frankrike att ladda ner. Det är i alla fall vad jag fick höra. Men jag vill ha låten nu! Ge mig!
Nej, nu ska jag kolla på tv. Har inte gjort det på en vecka typ.
Puss och kram Giviis
P.S Snart är det helg!!!! D.S
Stavfel
Sitter i datasalen och ska egentligen jobba med geografin, något som jag tycker att jag kan göra hemma och så blir det också. Mirjam sitter och läser min blogg till höger om mig och kommenterar mina stavfel.
Jag är väl medveten om att det blir stavfel och bokstavsfel och konstiga formuleringar. Men det gör inget. Det är så det blir för mig när jag skriver på datan. Det bara blir så helt enkelt. Stör det er alldels för mycket så behöver ni inte läsa. Jag orkar inte gå igenom alla mina stavfel etc. Det skulle bli irriterande att hela tiden korrläsa blogginläggen. Jag skriver bara för att jag känner för det och då blir det fel ibland. Alla är inte perfekta och jag och min stavning är det absolut inte.
Puss och kram Giviis
En månad kvar…. :)
Idag är det exakt en månad innan jag äntligen åker till Danmark och får spendera en vecka med henne. Ett år sedan, mer än ett år till och med då. Helt sjukt. Jag förstår egentligen inte hur jag står ut med att endast limitera mig till ett besök per år, eller rättare sagt att bara se henne en gång per år. Engentligen bör jag må skit för det, typ gå under. Men man klarar sig oväntat. Tacka gud vet jag msn och sms så att vi håller kontakten.
Men man lär sig leva med saknaden, det blir liksom en dag av vardagen som man glömmer tillslut. Man nöjer sig med att prata på msn varje kväll, små gulliga sms etc. Man överlever. Men sedan när man väl ses så kommer saknaden upp till ytan och det slåt en hur mycket man egentligen saknat någon. Detta inträffade när hon var här i höstas. VI bara stod och kramades i typ en kvart. Vi sa inget, vi kramade bara varandra. Det liksom sa hur mycket vi saknar att ha varandra i ens liv vardagligen. Jag skulle lätt byta ut vissa personer jag stöter på varje dag för att flytta hit henne och Philip ska vi inte heller glömma. Honom har jag inte sett på två år. Undra hur det kommer bli när jag träffar honom igen.
Aja, tillbaka till verkligheten. har en jobbig svenskaläxa som jag känner att jag verkligen måste plugga på. Samhälle bör jag också göra. Franskan ligger i skåpet så den kan jag inte göra så mycket åt. men nu ska jag iväg och sjunga ett slag.
Puss och kram Giviis
En liten repetition av France
Idag var jag med Emma och Ellen i stan och fikade. Först mötte jag Emma vid ett för lite shopping, väl behövd sådan. Sedan kom Ellen in vid två tiden och vi satte oss högst upp i kulturhuset och pratade. Det var jätte roligt, bortsett från chokladkakan som var lite hård.
Det var som en liten tillbaka blick på Frankrike och S:t Raphaël när vi satt där och snackade. Det var som om det var sista kvällen när vi skrattade och hade jätte trevligt. Det enda som saknades var Ida. Ida, du måste komma upp till Stockholm!
Jag tror att man egentligen inte förstår hur mycket man saknar en människa/ människor förrän man ser dem igen. Ex. Jag inser inte hur mycket Karro saknas i mitt vardagliga liv förrän jag ser henne. Eller till sjag kommer hem och slår på msn. Jag inser definitvt inte hur mycket jag saknar Philip, har inte sett människan på två år.
När man saknar vänner, så som jag gör, tar man igen det genom att prata om dem. Jag drara ofta paralleller får den Karro och Philip säger. Varför? Det är det enda jag kan göra för att kunna prata högt om dem, eftersom jag inte kan prata högt med dem.
Nästa helg är det reunion och då ska vi uppleva discona i Frankrike igen, fast denna gång med vänner och i kalla Sverige. Men men, det är bättre än ingenting.
Nu kallar skolböckerna.
Puss och kram Sanna
Varför Converse?
Converse, converse, converse. Är det någon typ av sko som jag har svårt för så är det converse. Jag vet ärligt talat inte varför men det har jag. Det är inte så att jag desperat hatar dem och dess olika bärare i samhället. Det är bara så att jag tycker att de sitter så otroligt fult ofta. Sedan beror mycket på färgen.
Jag kanske ska berätta varifrån detta kommer. Jag vet inte vartifrån mitt ogillande för just denna typ av sko kommer ifrån. Men vad som fick mig att börja skriva ett inlägg om det var att en av mina bättre vänner bytt sin bild högst upp på sin blogg till ett kort på hans röda converse.
De flesta av mina kompisar och familj vet att jag aldrig skulle sätta på mig ett par converse. Det skulle inte finnas på kartan. Jag tycker inte att de sitter snyggt eller att de är fin form. Ankeln ser tjock ut när man har dem till kjol samt att fötterna ser så otroligt stora ut i converse. Jag vet att det är ett fåtal personer som överhuvud taget håller med mig om detta. För den allmänna uppfattningen skulle jag säga är att alla älskar dem. Varför har jag ingen aning om.
Jag ser det som om att det inte är roligt att ha något som alla andra har. Visst man kan vara unik genom att ha olika färger på dem. Men det kan gå lite över styr om du frågar mig. Men men. Ha så kul gående på stan i era converse som extremt många andra har sammtidigt och i samma färg.
Ni behöver absolut inte hålla med mig.
Puss och kram Giviis
