Skolan ska väl börja någon gång…
Japp, imorgon är det dags för skola igen. Eller egentligen börjar den inte förrän på tisdag eftersom det bara är samling i kyrkan, få schema och nytt klassrum och ett litet pepptalk från Kerstin, Cécile och Björn. Men men.
Jag är lite klyven inför skolan just nu. Jag är både positiv och negativ till att börja. Jag vet hur knäppt det låter och många tänker säkert ”Hur f*n kan hon vara positiv till att börja skolan?” Men saken är denna att jag tycker om att behöva tänka, att behöva verkligen tänka efter och komma fram till olika saker genom att analysera. Dagen efter sommaren började gick min hjärna på sommarlov. Den fick en riktig black-out. Jag kunde inte svara på vanliga enkla frågor utan att behöva försöka tänka efter. Det var skrämmande. Men jag antar att det hade med att jag var lite väl stressad förra skolåret. Men jag saknar känslan av att ha mycket att göra, stressa och sedan när man klarat av det innom tidsramen. Den känslan är obeskrivlig.
Det negativa är att man nu måste lämna sommaren bakom sig. Allt blir annorlunda, kontakten till alla kompisar blir sämre och hamnar på en msn-ig nivå där ett ”hej, hur är det?” är det enda man hinner med mellan läxorna. Att tennisen tar upp varje lördag och att man är begränsad till söndagar för kompisar och då blir det ett antal veckor mellan varje söndagsfika. Men man överlever.
Så, med risk för att låta som en tvättäka besserwisser till pluggis så vill jag faktiskt att skolan ska börja, jag vill ha mina rutiner och jag vill ha den stressande känslan av att det är för mycket läxor som lärarna släpper i knät på oss. Jag har räknat ut att jag kommer ha ca. 13 ämnen i år. Mycket kanske men kom ihåg att i åttan hade man 18 och i nian 16. Vilken gör att jag har bestämt mig för att klara det. Jag har bestämt mig för att det ska fungera på något vänster. Och med lite motivation och like jävlaranamma så ska jag klara det här året i Franska också, förhoppningsvis med lika bra betyg som förra året. Hoppas går ju alltid.
Puss och kram Giviis