Verkligheten välkomnar dig tillbaka
När jag skriver verkligheten menar jag skolan. Den föll på ett sätt ner som en bomb över mig. Sommaren är över och det är bara att ”hitt the books”. Första skoldagen resulterade i två läxor inom loppet av kanske tre lektioner. Det kom som en smärre chock. Jag vet att det är något jag bör ha varit beredd på, något som jag visste skulle hända. Dock verkar det som om min hjärna inte riktigt hänger med idag, som om den förbrukade all energi förra året som egentligen var sjukt slappt.
Läxorna var inget jag hade motivation för men jag gjorde dem igår på kvällen. Det tog sin tid att faktiskt ta sig tiden och börja tänka logiskt. Matte, som aldrig varit något problem belv för 30 minuter jobbigt. Svenska meningar var inget jag kände för att skriva och dessa ord som jag ska kunna 14:05 är inget jag kan som rinnande vatten. Men det löser sig. Det gör det alltid.
SLut med negativiteten och tillbaka till livet. Jag känner mig splittrad inför det här året. Jag tror och är relativt säker på att jag kommer tycka bättre om plugget. Jag har roliga och intressanta ämnen och typ flest kurser i min klass men jag struntar i det. Jag vill läsa alla mina 13 ämnen, hur sjukt det än på låta och jag tropr på det. Jag hade 18 ämnen och bokade aktiviteter varje dag i åttan och pluggade som en tok när jag kom hem. Men jag älskar känslan av att jag måste göra det nu för det finns ingen annan tid.
Jag är glad över att börja skolan också. Tillbaka till rutiner, jag vet att mina danska bästisar är inloggade på datan, hur mycket jag än får höra ”I have three assignments to do, can’t talk” så vet jag att de finns där. Kontakten över sommaren har varit relativt obefintligt utom några enstaka mejl och några sms när jag varit borta. Men jag vet att de finns där, ser dem i webcamen som oftast är på. Jag vet att jag alltid kan fråga om hjälp när det kommer till engelska och naturvetenskap nu i höst. Jag vet att jag alltid har Karro nära när jag behöver prata av mig eller bara klaga på världen runt omkring mig.
Jag vet att detta blir ett långt inlägg, är redan på mitt typ 387 ord men jag har inte funnit inspiration eller motivation för den delen att faktiskt skriva. Den har varit icke-existerande. Men jag är glad, den 25 oktober ska jag ner till Danmark, tyvärr blir det inget stopp i Köpenhamn, men det gör inget. Jag kommer få träffa en av mina bästa vänner, en person som känner mig lika bra som mig själv och som jag litar blint på. Och jag kommer att ha kul, det vet jag. Jag kommer skratta och få magknip av det. Men jag kommer vara lycklig. Lycklig. Vi är i dagsläget inte ofta lyckliga, eller vi känner inte av lyckan. Men när jag är med mina närmsta vänner, då är jag lycklig. Med människor som jag inte behöver förklara mig själv inför, som bara förstår och säger ”okay”. Människor som man aldrig behöver låtsas inför eller hålla inne på kommentarer. Det är min typ av vän.
NI må kanske inte orka läsa, jag vet att jag skulle stupna efter halva. Men som rubriken säger: Välkommen till verkligheten, once again.
Puss och kram Giviis
Skolan ska väl börja någon gång…
Japp, imorgon är det dags för skola igen. Eller egentligen börjar den inte förrän på tisdag eftersom det bara är samling i kyrkan, få schema och nytt klassrum och ett litet pepptalk från Kerstin, Cécile och Björn. Men men.
Jag är lite klyven inför skolan just nu. Jag är både positiv och negativ till att börja. Jag vet hur knäppt det låter och många tänker säkert ”Hur f*n kan hon vara positiv till att börja skolan?” Men saken är denna att jag tycker om att behöva tänka, att behöva verkligen tänka efter och komma fram till olika saker genom att analysera. Dagen efter sommaren började gick min hjärna på sommarlov. Den fick en riktig black-out. Jag kunde inte svara på vanliga enkla frågor utan att behöva försöka tänka efter. Det var skrämmande. Men jag antar att det hade med att jag var lite väl stressad förra skolåret. Men jag saknar känslan av att ha mycket att göra, stressa och sedan när man klarat av det innom tidsramen. Den känslan är obeskrivlig.
Det negativa är att man nu måste lämna sommaren bakom sig. Allt blir annorlunda, kontakten till alla kompisar blir sämre och hamnar på en msn-ig nivå där ett ”hej, hur är det?” är det enda man hinner med mellan läxorna. Att tennisen tar upp varje lördag och att man är begränsad till söndagar för kompisar och då blir det ett antal veckor mellan varje söndagsfika. Men man överlever.
Så, med risk för att låta som en tvättäka besserwisser till pluggis så vill jag faktiskt att skolan ska börja, jag vill ha mina rutiner och jag vill ha den stressande känslan av att det är för mycket läxor som lärarna släpper i knät på oss. Jag har räknat ut att jag kommer ha ca. 13 ämnen i år. Mycket kanske men kom ihåg att i åttan hade man 18 och i nian 16. Vilken gör att jag har bestämt mig för att klara det. Jag har bestämt mig för att det ska fungera på något vänster. Och med lite motivation och like jävlaranamma så ska jag klara det här året i Franska också, förhoppningsvis med lika bra betyg som förra året. Hoppas går ju alltid.
Puss och kram Giviis
Stöveljakt
Japp, efter en ”liten” diskussion med mamma igår kväll om stövlarna som jag köpte hem och jag är bitter över att de passade mamma så ska jag hitta ett par nya. Ju dyrare destå bättre, eller nja men människor som lyfter på ögonbrynet för en tusenlapp när stöveln är i skinn är knäppa. Tusen kronor för en stövel med klack och som är i skinn är billigt.
Aja, tillbaka till idag. Mötte Agnes vid tolv och hennes pojkvän Christian var också med ett tag tills hans kompis kom in till stan och de gick till någon spelhall med dataspel o__ något hette det har ingen aning. Agnes och jag lunchade och jag som glömt hennes födelsedags (sorry) bjöd henne på den som plåster på såren. Känner mig så hemsk. Sedan blev det stöveljakt och jag vet inte hur många stövlar jag tittat på. Men alla är så himla smala i skaften så det är inte klokt. Jag tycker inte att mina vader är sååå stora. Men enligt modets så kanske jag måste ha 38-39 när fötterna passar i 37. IRRITERANDE.
Men idag hittade jag i alla fall ett par, i skinn rakt igenom på skorett. Högklackade. Happy happy. Ska dra med mig mamma in till stan innan jag träffar Ellen på lördag så hon får kolla. 
Nu sitter jag här framför datan, som jag by the way glömde stänga av när jag åkte till stan, och väntar på att det ska sluta regna så att Linn kan komma så jag kan börja laga mat. Jävla regn. Ska leta genom alla filmer och titta på film ikväll. Eftersom mamma är på jobbmiddag med ledningsgruppen om minnet har rätt.
Regninga pussar och kramar Giviis
What to do, what to do?
Idag har jag varit slö. Jag som lovade mamma att städa mitt rum och diska och en massa andra saker. Men inte mycket blev gjort alltså. Men det är ju en dag imorgon också.
Började dock dagen bra med att gå ut och gå en långpromenad. Så skönt. Nio km och jag var sjukt pigg efteråt. Inte för att det hjälpte när det kom till städfronten men men. Det blev middag med Emelie, Jossan och Sofia idag. Men även lite sko-shopping innan. Inte för arr haf egentligen hittade något men jag letade. Men men, hösten har bara börjat och det kommer nog komma fler svarta pumps och svarta högklackade skinnstövlar. Man får helt enkelt ha lite tålamod bara….
Puss och kram Giviis
Saint Raphaël
Vart ska man börja? Men bered er på ett långt inlägg.
Tre underbara veckor som är i klass med Oxford. Nya vänner, nytt språk, ny kultur och listan förtsätter. Men skulle jag beskriva språkresan med ett ord blir det ”Underbart”.
Jag bodde i en toppen-familj som haft studenter i tolv års tid och verkligen visste vad hon gjorde och vad som gällde. Vi var från början fem studenter som hade en egen sektion i lägenheten och jag delade rum med en finska och en annan svensk. Det blev mycket svenska då Sabrina var finlands-svensk. Men det var helt okej, både bra och dåligt. I det andra rummet fanns det en tyska och en spanjorska.
Första veckan kravlade sig fram medan de två sista gick så fort så jag undrar vart de tog vägen. Monaco, San Remo i Italien, Nice, Cannes, Gorges du Verdon, Crêperiet och andra underbara platser som håller minnen som sent kommer att glömmas. Den dagliga turen till Intermarché för att köpa vatten och persikor. Fréjus strand där alla solade och badade. Bussarna som typ aldrig gick och som aldrig berättade vilken nästa station var. Människor som inte pratade franska och den underbara poolen som fanns i lägenhetskomplexet. Stunder, människor och platser. Alla håller så mycket minnen, känslor och tankar. Saker som jag vet att jag aldrig kommer glömma.
Man kan säga att jag hade en dubbel språkresa, eftersom jag pratade lite spanska med min spanjorska. Hon tyckte jag var duktig på spanska jag tycker att jag är sämst. Men en resa till Spanien och hälsa på henne nästa sommar skulle inte vara fel.
Discona med samma låtar som spelades om och om igen så nu vill jag inte höra dem något mer, men jag vet att de lika som sommarplågorna från 2006 alltid kommer finnas hos mig. Flashbacks och hela kittet. Men det är en del av resan. Kak-kalasen med Sabrina som vi hade när vi var hemma på kvällarna för att jag var sjuk. Hur kort jag kände/känner mig bredvid Emma och Ellen. Hur rolig sista kvällen var på stranden med Ellen, Emma och Ida. Sjungandes och nattdopp ( inte för mig, jag var sjuk) och den otroligt långa hemresan med förseningar, ombokningar, dyra pringles och spåtanten Emma. Kommentarer som ”Får jag sova på din axel?”
Jag vet att dessa kommentarer inte säger speciellt mycket för många människor, men för er som var med och för er som det gäller, ni förstår ironin och kommentarerna. Logiken är på topp.
Reunion den 27 på fryshuset. Hoppas ni alla finns där så vi kan heja fram Frankrike över Malta-resenärerna.
Puss och kram till er
Giviis
Vad jag har saknat dig gumman
Ja, det var ett kärt återseende. Bästis och bor typ sju minuter fårn mig. Men vi har inte setts på en månad pga. diverse resor. Men det var så roligt att träffa henne igen. En välbehövs shoppingtur med en människa som älskar sarkasm och ironi lika mycket som jag. Det kan inte bli bättre.
Vi behövde båda nya kläder inför hösten och jag hittade en billig jacka som jag ska be mamma om. Den var riktigt billig till och med . Så det ska inte bli så svårt 
. Men en ny gullig kofta i blått och ett par nya vantar och lite underkläder. Äntligen ett par vantar som är små, blir så trött på att drunkna i vantar. Stickade med fleecefoder i svart. Me like.
Imorgon blir det väl lite städning och ska gå ut och gå tror jag. Skönt, springa ligge rinte på agendan men allt kan hända.
Puss och kram Giviis
Shopping <3
Idag ska Linn och jag till Kista för lite väl behövd shopping samt liten återträff eftersom vi inte setts på mer än en månad. Ska bli jätte skönt att träffa henne, behöver lite sarkasm känner jag.
Behöver nya skor och så får vi väl se om vi hittar något roligt nytt . Ska leta efter en ny väska att ha till skolan tror jag. Nu behöver jag inte ta hänsyn till datan eftersom vi hittade en väska till den nere i sumpan för en tid sedan. Tänka sig att dessa elva veckor gått så fort, helt sjukt. Men på ett sätt ska det bli skönt att komma tillbaka till det normala igen och trigga tankeverksamheten lite kanske?
Det känns verkligen att man varit på lov, hjärnan är inte min bästa vän längre och räknekunskaperna är inte att tala om dåliga, hur i helvete ska matte C gå? Aja, de problemen tar vi senare. Nu ska jag ta och gå ut i regnet för att möta Linn. Dumma nya paraply som gick sönder första gången man använde det… dålig kvalitet. Aja, får ta det gamla (vilka i-landsproblem) 
Puss och kram Giviis
Tillbaka till betong djungeln
Äntligen hemma. Har typ varit på resande fot i mer än en månad och det tar. Drog på mig någon infektion som letade ner sig till lungorna vilket resulterade i en antibiotika-kur på tio dagar. Roligt värre, så allvarlig trodde jag inte att hostan var.
Imorgon ska jag träffa min rumskompis i stan och fika och prata en massa, ska bli jätte roligt. Efter bär det av till storkusinen som ska fira sin födelsedag och lite slapp hemma med bokläsning tippar jag också på. Har börjat skriva min frankrike redogörelse men som ni anar tar det en stund att sätta tre underbara veckor i ord. Samt bilder som måste hämtas från svenskt, tyskt, finskt och spanskt håll.
Puss och kram
Giviis
Hemma igen….utan väska
Idag, äntligen, är jag hemma igen. Dock är min väska kvar på CDG i Paris men ska anlända hit imorgon eftermiddag. Hurvida jag orkar skriva något nu är en relativt dum fråga för att jag är inte van vid tangenterna i Sverige än. Men det kommer en utförlig redovisning av saint Raphaël senare.
Puss och kram Giviis
