Giviis

Ja, nu är jag hemma igen i min betong-djungel. Där människor klär sig på ett ”normalt” sätt (?) och där alla pratar som jag. Ibland med drypande sarkasm, med ironi och med stockholmska. Jag har sedan länge vetat att det är i en stad och i en storstad närmare bestämt som jag hör hemma. Varför? Jo, för att här får jag stressa, jag får gå fort och sucka när människor går sakta. Jag för springa om folk och himla med ögonen för att visa att de går för slött eller på fel sida. Jag får drypa av sarkasm när jag säger ”Ursäkta mig” när jag springer ner för rulltrappor och fram längst gatorna. Att ta det lugnt är helt enkelt inte min grej vet jag.

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är skönt att ta det lugnt också. Eller nu ska vi vara ärliga, jag tar det lugnt på sommaren. Ge mig en bra bok, en solstol, sydliga breddgrader, min bikini från Paris, mina solglasögon och ett parasoll så är jag lycklig. Om sedan jag kan gå ner och hoppa bland vågorna och sedan lägga mig på solstolen och somna, ja då är livet underbart. Då är jag jag. Då är jag verkligen LUGN, något som många säger att jag ska vara. Men små och stora vänner, man blir inte lugn av att någon säger ”Ta’t lugnt” . Tänk lite snälla. Men det finns dock en anledning till detta, min hjärna går på sommarlov. Mitt nya uttryck. Nej men jag är helt ärlig. Den bara lägger av att komma ihåg, något som jag nämnt i tidigare inlägg. Kalendern ligger gömd under pappershögarna på skrivbordet som jag inte har ork att rensa ut, på sängen ligger pennskrinet bland den packning jag itne lagt in eller slängt i tvätten. Min laptop ligger under mina språkrese-kataloger och listan kan fortsätta.

Men en sak är säker och det är att allt måste städas och göras iordning inför på tisdag nästa vecka. Då ska det bli underbart. Franska Rivieran, tre veckor, endast franska och ingen mamma på gott och ont. Pengar ska växlas, eller vi får se, räcker kanske med de kontanter jag har nu, kortet är min bästa vän . Väskan ska ner och övervikt är något jag måste ha i bakhuvudet där nere. Tenniskjolar ska inhandlas, en söt väska eller två och SKOR. Ja, jag har planerat och jag hoppas vädret håller mig om ryggen. Brunare än mamma ska jag bli, det är mitt mål. Men det kommer jag aldrig klara då hon ska till sydligare breddgrader (Turkiet) med sin bästa vän. Aja, jag kan mer franska än henne, både nu och efteråt. Sedan ska hon och jag till Paris igen, det har hon lovat. Sedan ska vi bara få till Barcelona och New York och London. Min mamma är så snäll . Aja, måste kanske ta bort sakerna från sängen så jag har någonstans att sova i natt.

Puss och kram Giviis