Kort på gott och ont
Ibland hatar jag verkligen att vara kort. Mäter bara 158.5 cm. Ja, jag vet. Inte ens 1.60 m. Har hört det förut. Men egentligen gillar jag att vara kort, det gör att jag kan bo i klackskor, vilket jag gör
. Det finns många fördelar med att vara kort. Du behöver aldrig vara rädd över att falla för en kille som är lika lång som en och därmed aldrig kunna ha klackar. Tycekr nämligen att det ser lite roligt ut när tjejen är typ tio centimeter längre en killen hon går och håller hand med och har klackar. Aja, hata mig om nu vill för den kommentaren.
Men det jobbigaste är ändå när människor som är typ en halv meter (?) (menar typ 10 – 20 cm) bara går förbi en i kön. Bryr sig inte om att kolla om det stod någon före. Sedan när människan i kassan eller vad som helst säger att den trängde sig kollar den runt omkring sig och tänker: ”Vem trängde jag mig före?” samt ser lite lätt förvirrad ut. Sedan går man förbi och de tänker: ”Jaha, var det en liten kort person, det var ju inte lätt att se.” Idiot säger jag bara.
Ska iväg och möta Emilija nu och äta lunch eller fika. Får se vad det blir. Måste måla om naglarna ikväll känner jag. Flagnar det lite på en målas alla om.
Puss och kram Giviis